Även fd landshövding Stefan Carlsson har en sådan fast anställning. Anställd av regeringen med statlig lönegaranti. För att bli av med anställning och lön krävs att han åtalas och fälls för brott på nivån 2 års fängelse. Spritnotor och sexsamtal räcker inte.
Denna sista fasta anställning eller livstidsanställning är förbehållen ett fåtal personer och funktioner. Domare och verkschefer ska kunna utöva sitt ämbete, utan att behöva snegla på vad folk tycker.
Om vanligt folk behöver låna pengar och hyra bostad krävs att man har en anställning. Den som dömts för brott har svårt att få jobb och bostad. Arbetslösa, timanställda och visstidsanställda drömmer om en fast anställning. Bara ett fåtal kan bli landshövding eller domare.
När Stefan Carlsson var chef på Kommunförbundet på 90-talet genomförde han en av de största förändringar som kommuner genomlidit. Med Linköping som försökskanin lyckades han omvandla myndigheter, med lagen som riktmärke, till ett slags företag.
Verksamheten skulle konkurrensutsättas och privatiseras. Beslut på lag skulle ersättas med interna avtal mellan olika enheter. En del som beställde och andra som gjorde jobbet.
Alla når sitt tak. Stefan Carlsson klarade inte av jobbet som landshövding. Nu är det hans tur att gå vidare till behandling och andra arbetsuppgifter. Sin statliga anställning och lön får han behålla.