Insändare: Jobba för svensk energi

Man kan ju inte utveckla något som inte finns! Mig förefaller det som om svensk energipolitik är skattefinansierade experiment inom olika områden, men egentligen ingen verksamhet som står på egna ben. Frågan ställdes på sin spets i vintras när några svenska storindustrier träffade avtal med Ryssland om inköp av kärnkraft därifrån. Kan man kalla det för svensk energipolitik att köpa kärnkraft från Ryssland? Blir vi oberoende då?
Det statliga kraftföretaget Vattenfall var på femtiotalet ett framstående företag inom energiområdet. Man byggde ut vattenkraft i Norrland och tillsammans med ASEA var man först i världen med 400 kV kraftledningsöverföring. Man var också pionjär på högspänd likström för att försörja Gotland med elström. Vattenfall bidrog i hög grad till att göra ASEA till ett världsföretag.
I dag är läget sådant att Vattenfall inte får göra någonting i Sverige på grund av att vi är så rädda om vår miljö, men får bedriva vilken miljöstörande verksamhet som helst utomlands.
En likartad syn har Sverige när det gäller nationalparker. De skall helst inte kunna ses av allmänheten. I USA t.ex. är själva meningen med nationalparkerna just att de skall kunna ses. Den svenska miljösynen luktar lite grann av herrefolksmentalitet, jag hittar inget bättre ord. En modernisering av den svenska miljösynen skulle behövas.
Sverige har i dag sju riksdagspartier som alla styrs av den borgerliga medelklassens värderingar. Skillnaderna mellan de olika partierna är svåra att definiera medan likheterna är desto större. Detta märks inte minst inom energiområdet. Tidigare hade centern en sund skepsis till kärnkraften, men nu har även den fått offras på likriktningens altare.
För att få till stånd något som liknar en svensk energipolitik skulle en del spärrar behöva avlägsnas. Man borde upphäva den s.k. naturresurslagen som togs 1987 och som låser gigantiska mängder naturenergi av vattenkraft i den svenska fjällvärlden. 95 procent av dessa vattenfall ligger i väglöst land och kan bara ses av en fysisk och ekonomisk elit. Man skulle genom en exploatering av denna vattenkraft samtidigt få ett vägnät som gjorde fjällnaturen tillgänglig för den svenska allmänheten.
En annan sak som skulle spara enorma mängder energi vore att få bort det kollektiva varmvattnet från våra hyreshus. Jag var en period ordförande i en bostadsrättsförening. Vi skulle vid ett tillfälle byta ut en bit av en avloppsledning och hade gått ut med lappar till alla hyresgäster att inte nyttja avloppet under ett par timmar. När vi öppnar ledningen rinner det varmvatten ur röret. Vi gick runt till alla lägenheter där någon var hemma men ingen släppte ut varmvatten. Något hade gått till jobbet eller rest bort och lämnat en varmvattenkran öppen. Sådant kostar ingenting om man bor i ett hus med kollektivt varmvatten.
Det här var alltså två tips för en svensk energipolitik värd namnet. Frigör våra gigantiska resurser av vattenkraft i fjällvärlden, stora nog att ersätta all vår kärnkraft eller att sälja till industrin så att de slipper köpa kärn-el i Ryssland. Starta samtidigt en långtidsplan för avveckling av det kollektiva varmvattnet i våra hyreshus.

Paul Öström