Inte smart tänka enkelspårigt

Det är för sorgligt, vi fick en fantastisk man till vår by som vågade satsa på Rumskulla, som trodde på en framtid hos oss. Han har hela tiden varit tvungen att jobba utifrån ett underskott från starten. Han har kämpat tappert, han har verkligen försökt med allt möjligt för att få kunderna till sin affär. Till och med att folk har kunnat få hem varorna till hemmet om de ringt och beställt.

Från läsekretsen2010-10-29 06:46
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vad händer den dagen dörren är helt stängd? När man inte längre kan kila över till affären och hämta det där lilla som man glömde i stan, för det är väl så det är för många.
Visst, säger man, det finns ju inte allt där som man behöver. Nej det gör det inte, för får man inga inkomster kan man heller inte utvidga sortimentet. Hade vi istället för att klaga bestämt oss för att till varje pris behålla affären, stötta genom att handla även om vissa varor kanske var dyrare, men bensinen är ju inte billig heller. Alla som bor här i byn har inte bil, alla som bor här är inte unga. Vad händer?
Jo, nu kommer notan.

Kommunen handlar mejeriprodukter direkt från Arla som levererar direkt till skolan och passerar på vägen vår affär. Här kunde Torbjörn fått sålt direkt till skolan. Men nej, kommunen kan inte stötta ett företag som inte utvecklas.
Det kanske är realistiskt. Men är det smart att tänka enkelspårigt. Kommunen hämtar mat i Södra Vi till Äldreboendet Pärlan och till skolan körs maten också ut. Allt detta påverkar Torbjörns möjlighet till utvecklande av affären.
Nu kommer även hemtjänsten att få åka till andra ställen för att handla till alla gamla som inte kan ta sig någonstans, det kommer ju knappast att bli billigare för kommuninvånarna.
Centern skrev i sina valbroschyrer att de skulle fortsätta att stötta Lanthandeln i Rumskulla, sen när och vad blev det med det?

Nu kommer snart vintern och stormarna. Då får vi hoppas att bilarna kan ta sig in till stan, för vad händer annars?
Det är med stor sorg som vi ser vad som händer.
Tyvärr är det nog försent att rädda affären men varför kan inte vi Rumskullabor verkligen visa vilka vi är och börja samarbeta för den samverkan och gemenskap som vi gått ut med att vi har här. Tillsammans blir vi starka men ensam kan du inte överleva.
Det är vi som behöver ta oss i kragen och stödja Torbjörn och hjälpa honom att driva affären vidare. Han har gjort allt för att vi ska ha en levande landsbygd men vad gör vi?

Jan och Karin Westrin

Läs mer om