Politiker från höger till vänster, ekonomer och debattörer får det att låta som att det är vår önskan, om bättre löner, pensioner och a-kassa som det går att leva på, är orimlig för samhällsekonomin. Vi förväntas acceptera att få det sämre på alla dessa områden, vilket vi också varit fallet i årtionden. Men stämmer verkligen bilden av ett folk som har det ”för bra”?
Den vanlige medborgarens inkomster har tvärt emot vad som ofta sägs inte hållit jämna steg med prisökningen när det kommer till livsnödvändiga saker som boende, mat och försäkringar. Levnadsstandarden för låginkomsttagare, pensionärer och människor som får sin inkomst från a-kassa eller socialförsäkringssystem är lägre idag än på 1970-talet. Lönernas andel av den totala ekonomin (BNP) har sjunkit sedan början på 1980-talet och är idag i samma nivå som för ungefär 100 år sedan. Detta innebär att den ekonomiska ojämlikheten har ökat, samhället har blivit mycket rikare men det kommer inte den vanlige medborgaren till del.
Rikedomsökningen har istället tillfallit en liten grupp mycket rika människor och företag. Låt oss betrakta några sifferexempel. De rikaste 10 % äger 66% av alla ekonomiska tillgångar, hela 3778 miljarder ligger i händerna på denna grupp. Det kan jämföras med att hela statsbudgeten per år brukar ligga på ca 1000 miljarder. Bara landets 156 miljardärer innehar tillsammans cirka 1800 miljarder kr och de blir allt rikare för varje år, en extrem rikedomskoncentration pågår.
Bilden av att vi är ett folk som har det för bra är en lögn som används för att dölja att vi är ett allt mer ojämlikt samhälle där få berikar sig på alla andras bekostnad. Att detta accepteras av folkflertalet och späs på av de styrande politikerna är bortom all rim och reson. Självklart borde elitens miljarder användas till flertalets nytta men för att det ska ske så måste vi som förlorar på ojämlikheten ställa krav och organisera oss. Vill vi att våra barn och barnbarn inte ska leva i ett samhälle präglat av extrem ojämlikhet kan vi inte sitta som passiva offer för samhällsutvecklingen, vi måste ta oss i kragen och agera.