Insändare: Hur kan landstingets byråkratiska regler gå före en sjuk persons tillstånd?

I december månad 2016 kände sig min hustru orkeslös och trött. Vi besökte både vårdcentralen och Västerviks sjukhus för en diagnos och blev även skickade till Länssjukhuset i Kalmar. Min hustru fick genomgå många undersökningar och fick där ett besked om en tumör på sin lever.

- Jag vill vara hemma den sista tiden, sade min hustru.

Hemma i Totebo fick vi besök av sjukvårdspersonal flera gånger om dagen, en bra och omhändertagande vård den sista tiden hon skulle leva.

En natt ramlade min hustru ur sängen, varvid hennes hälsotillstånd kraftigt försämrades. Efter kontakt med en sjuksköterska beslutades om en flytt till äldreboendet Sundsgården i Hjorted.

Jag ringde personligen till Ambulanssjukvården i Kalmar för att ordna transporten med ambulans från Totebo till Hjorted.

- Tyvärr kan vi inte hjälpa till med den transporten, den får ni ordna med själv, sade operatören som jag talade med.

Min hustrus sjukdom har tagit mig hårt. Jag är själv långt över 80 år gammal men då ilsknade jag till.

- Menar ni att jag skall ordna en skjuts för min sjuka hustru själv? Hon går inte att transportera i en vanlig bil och ni kan inte hjälpa mig med en ambulans, bårbil eller lämplig taxi. Tycker ni att jag ska låna en släpkärra för att kunna skjutsa min döende hustru nio kilometer till Hjorted?

Något svar på min fråga fick jag aldrig från personen i andra ändan av telefonluren.

Även "vår" sjuksköterska försökte lösa problemet via kontakter med ambulanssjukvården, men även hon fick samma negativa svar.

Lösningen blev till slut att en läkare i Västervik beordrade en ambulans att hämta min hustru hemma i Totebo, för att sedan köra henne de 40 kilometerna till Västervik. På plats kunde han konstatera min hustrus akuta sjukdomstillstånd och beordrade då ambulansen att transportera henne till Sundsgården i Hjorted.

Som jag ser det blev kontentan av beskedet från Ambulanssjukvården detta:

Min sjuka hustru blev tvungen att medverka i en längre transport än nödvändigt detta i ett tillstånd då hon är i livets slutskede.

Det totalt meningslösa med ett regelverk, som gör att en ambulans får utföra en transport som är längre än nödvändigt och som även ger en negativ kostnadseffekt i slutändan.

Vem är det inom Kalmar Läns landsting som beslutat om det regelverk som styr hur, när och var en ambulans får sättas in?

Menar administrationen/tjänstemän på Kalmar Läns Landsting som beslutat om dessa regler att det är värdigt att behandla en människa som i detta fall i livets slutskede?

Min hustru fick all tänkbar vård de sista månaderna av sitt liv och det är jag mycket tacksam för.

Det som gör mig upprörd är när byråkratiska regler går före både vanlig medmänsklighet, en sjuk persons (och närståendes) tillstånd och känslor och vanligt sunt bondförnuft.

Min önskan med denna insändare är att ingen någonsin kommer att få uppleva samma händelse som jag och min hustru fick vara med om.

Så vem kan svara på mina frågor?