Lennart Beijer avslutar sin senaste blogg under rubriken ”Mitt perspektiv” med att hylla Fastighetsskatten, ”världens bästa skatt. Jag håller helt med honom. Alla skatter har nackdelar, men fastighetsskatten hör till de absolut minst skadliga. Det var ett stort misstag av Alliansen att avskaffa den 2008 som en eftergift åt Kristdemokraterna som drivit avskaffandet länge bland annat med argumentet att det var en väldigt impopulär skatt. Dåligt argument, skulle Sverige drivas enbart av populära skatter skulle vi ha ett samhälle där få skulle vilja bo.
Den tidigare fastighetsskatten var inte perfekt, särskilt i kombination med den förmögenhetsskatt som tidigare fanns kunde följderna för boende i områden med höga taxeringsvärden bli förödande. Men när förmögenhetsskatten togs bort 2007 försvann de värsta nackdelarna och med lite god vilja och kreativitet skulle fastighetsskatten kunnat göras om till en någorlunda rättvis och stabil skattekälla precis som den är i de flesta andra länder.
Fristående ekonomer och institutioner i Sverige och utomlands har sedan dess otaliga gånger utan framgång uppmanat Sverige att återinföra fastighetsskatten. Ett återinförande av den skulle vara betydligt bättre än att återinföra förmögenhetsskatten vilket diskuteras ibland och som många uttrycker sitt gillande för. Den förmögenhetsskatt vi hade tidigare blev mer eller mindre frivillig, gav lite pengar, skrämde iväg kapital utomlands och gladde mest skattekonsulter som kunde ge dyra råd om hur man kunde slippa skatten till de som hade råd att betala.
Om Beijer och undertecknad är överens om fastighetsskattens fördelar kanske vi också kan slå följe när det gäller ränteavdragen. Om det någon gång ska kunna sägas att det är rätt tid för någon förändring i skattesystemet så måste det precis nu vara rätt tid för att börja minska på ränteavdragen, förslagsvis 1 % per år. Det extremt låga ränteläget gör att konsekvenserna för låntagarna blir unikt små. Förutom att minska nackdelarna med avdragen skulle det ge ett välbehövligt och växande tillskott till statskassan.
Tyvärr är jag pessimistisk till framgång i de här frågorna, till och med om Beijer och jag är överens. Jag misströstar lite om våra partier, det ständiga sneglandet på opinionssiffror är inte ett dugg bättre än den så kallade kvartalskapitalismen när det gäller företag. Långsiktigt riktiga åtgärder genomförs inte på grund av feghet och populism. Bevisa gärna att jag har fel.