Det senaste tillskottet i denna negativa trend är de statliga lönehöjningar som våra nationella politiker har bestämt bara skall tilldelas vissa av alla landets lärare. Och det är inga småpengar det rör sig om. Uppemot 7500:- mer per person och månad som har tilldelats cirka hälften av lärarkåren, medan övriga kanske inte får något alls. Att detta skapat stort missnöje och stor misstro kan man förstå. Men vad kan vi då göra åt det?
Här har nu våra lokala politiker sin stora chans att visa vad man verkligen vill satsa på här i vår kommun. Mitt förslag är därför att kommunen ur sin egen kassa skall kompensera de lärare som inte fått sig detta statliga lönelyft tillgodo. Detta vore en klar och tydlig markering av våra lokala politiker att vi, vi värnar verkligen om vår skola, våra lärare och våra elever och här, här i vår kommun tar vi ansvar för detta genom ett kompenserande kommunalt lönelyft.
Men då säger säkert kommunens ekonomichef. Till detta finns det inga pengar anslagna. Men ”hallå”, då får väl politikerna tänka om och göra om. Satsa på humankapitalet och inte kanske bara på hårdvaror såsom om- och tillbyggnad av fastigheter.
Prioritera dessa missgynnade och i dessa dagar så hårt belastade och arbetsamma lärare och elevvårdspersonal, vilka tillsammans gör ett heroiskt arbete ute på våra skolor.
Genom denna ekonomiska omprioritering, eller kanske till och med i värsta fall genom en kommunalskattehöjning, så skulle man kunna visa på lokal politisk vilja. För politik är väl att vilja, det sade i varje fall Olof Palme på sin tid.
Så frågan är nu bara hur det står till med den politiska viljan hos Västerviks folkvalda kommunala politiker?