Insändare: Etanol hotar inte regnskogarna

Den som på ren djävulskap skulle försöka odla sockerrör - som är basen för tropisk etanol - i Amazonas regnskog skulle märka att den ruttnar bort. Sockerröret behöver tydliga säsonger med torka och regn, medan det i regnskogen regnar varje dag året om - därav namnet. Inte heller hotas regnskogen indirekt av etanolodlingarna, det är flera hundra mil, åtskilliga växtzoner och stora arealer icke-odlad mark däremellan.
Däremot skövlas det regnskog för att plantera mer oljepalm och soja, som kan användas till biodiesel. Men palmoljedieseln stoppades i höstas av en samlad och enig miljörörelse och huvuddelen av sojan används till biffkor, så vill man skydda regnskogen är det biffen man ska avstå från - inte etanolen.
Teodorsson påstår också att veteodlingar i Sverige stryker på foten för etanolproduktion för miljöbilar. Också det är fel. Inte en liter etanol E85 kommer från vete. Den etanol E85 vi tankar i Sverige är till drygt 70 procent tropiskt sockerrörsbaserad, till resterande del rester från pappersmasseindustrin.
"Kom igen när ni kan köra bilar på vatten", skriver Teodorsson. Det vore underbart, men det är fel att döma ut de befintliga biobränslena för att de inte fullt ut motsvarar den allra vackraste önskedrömmen. Från vaggan till graven innebär E85 en dryg halvering av klimatpåverkan jämfört med att köra på bensin. Biogas är ännu bättre. Att byta till miljöbil är alltså - tvärtemot vad Teodorsson antyder - ett mycket viktigt steg i rätt riktning, som bör tas redan idag.
Men all bensin och diesel kan inte ersättas med miljömässigt och socialt lämpligt framställda biobränslen. För att komma till rätta med klimatförändringarna, måste vi förutom bytet till biobränslen få mycket effektivare teknik och bli mycket bättre på att källsortera bort onödiga resor.

Mattias Goldmann
Gröna Bilister