Jag har under större delen av livet suttit med och kring denna ”gemenskap” och samtidigt fått ta mycket skit för det, ibland befogat men också icke.
Skiten har till största delen kommit från ”Svensson” och högre upp på samhällsstegen, som i sin tur på vår bekostnad urskuldar sina helgfyllor för familjen som för vilken gång i ordningen får hålla andan när far i huset talar om vilken duktig samhällsmedborgare och skattebetalare han är och därmed har sin fulla rätt att bära sig åt sämre än oss på bänken.
Under ett antal år i Kalmar höll jag mig nykter och arbetade istället med mina olycksbröder och systrar men fick också göra många ”hembesök” på adresser i finare områden och där namnskylten inte stämde med sanningen innanför den välputsade fasaden.
Det var ingen skillnad på fyllekvartarna som jag själv suttit i, tvärtom var det ofta värre. En familj i kaos och skamfyllda för allt som hänt under lång tid men ingen anat eller velat se
En del av dessa fick jag senare möta på olika inrättningar där samma klädsel gällde, jag njöt inte men jag log inombords, även behandlingshem är välbesökta av dessa människor och där ofta företagen de var anställda på betalade vården och där var det ingen större skillnad på livshistorierna mellan oss andra ”vanliga alkisar”. De hade bara lite finare lögner...
Jag blev inte heller förvånad när man med jämna mellanrum stötte på varandra på bolaget igen men då gick det inte att säga hej. Föraktet var fortfarande detsamma och så kommer det alltid att vara. Och visst, är det inte så att jag som A-lagare fyller en funktion i samhället?
Just för att en del ska må bättre och fortsätta med sin förnekelse och minsann vara lite bättre.
Du nämner också ungdomarna av idag, deras barn blir inga A-lagare, vi är på utgång, och ersätts av nätdrogande och pillerfulla unga vuxna som inte drar sig för att rycka min plånbok med några karatesparkar som grädde på moset.
Visst har jag fått skylla mig själv i mycket men inte till vilket pris som helst, jag är inte bitter längre ej heller förvånad, jag har mitt dyrköpta facit i hand och jag vet hur deras kommer att se ut, där många får sägas vara redan förlorade och liksom jag kommer att fylla sin funktion.
Slutligen tycker jag också att bänkarna kan få vara kvar där dom är, det blir större och mer otrevlig konsekvenser när bänkarna lyfts in i vardagsrum och gillestugor. Vi dom inga har att sitta på hittar säkert en annan...