En morgon för drygt en månad sedan kom en arbetskamrat till oss och berättade att socialen i Vimmerby hade hämtat två av hans tre barn. Anledningen skulle vara att mamman och pappan skulle ha utövat våld mot barnen.
Ingen av oss arbetskamrater tror att det är sant.
Det som har hänt är att den äldsta dottern har berättat för skolpersonalen att pappan i familjen utövat våld mot sin då gravida hustru, något som lett till att socialen kontaktades, som sedan tog hand om de två äldsta barnen i familjen.
Vi tror att det kan ha gått till så att de fått se en film i skolan, om föräldrars våld mot barn, och så har dottern fastnat kring händelsen och gjort om det så att det "blev en sanning" om hennes egen familj.
Dottern har berättat att pappan har slagit mamman när hon var gravid med deras yngsta barn, men tidpunkten stämmer inte med tanke på yngsta barnets ålder.
Pappan har berättat att dottern alltid haft livlig fantasi. Bland annat har hon berättat i skolan att familjen har hund. Inte heller det stämmer.
Vår arbetskamrat och hans fru är invandrare från ett land i centrala Asien och kan inte prata svenska så bra än. Pappan har arbetat hos oss i flera år och vi uppfattar honom som sympatisk och vänlig - en god människa. När mamman och barnen hälsat på, på vår arbetsplats, har barnen varit mycket öppna, skrattat och kramat om sin pappa. Vi uppfattar familjen som harmonisk, som de pratar om sina barn, vad som sker i familjen och hur deras nya liv i Sverige ser ut.
Vi, pappans arbetskamrater, är förtvivlade över det som skett och tror absolut inte att det som dottern berättat i skolan är sant.
Vi har försökt hjälpa till med kontakten på socialen, men de hänvisar hela tiden till sekretess. Vi förstår att skolan slår larm när de misstänker att något inte stämmer i en familj, men den här gången är det enligt vår samlade åsikt ett helt felaktigt beslut.
Denna familj har fått utstå mycket under sina liv, både krig och annat elände. Vi lider med familjen och hoppas allt ska ordna sig till det bästa, men det ser inte alltför ljust ut just nu.
Vi arbetskamrater berörs av detta varje dag och vi känner samma frustration och maktlöshet som den drabbade familjen.
Vi vill hjälpa - men hur gör man i en situation som denna?
Finns det någon i läsekretsen som har ett råd att ge?