Vi hade skattenämnder. De styrdes av politisk majoritet, valda politiker satt i dessa. Utfallet blev beroende av nämndens holistiska majoritet, dvs helheten var större än summan av delarna. Skattenämnderna avskaffades till förmån för ett nytt system, det nuvarande, med expertgranskningar.
Till domstol i lägre instanser väljs nämndemän som representerar olika politiska partier med en juridisk skolad och erfaren domare som ordförande. Detta system med nämndemän har ifrågasatts.
De politiska nämnderna är på samma sätt en institution som kan ifrågasättas. Till dessa nämnder tillsätts fritidspolitiker utan formell saklig kompetens. Till sin hjälp har de handläggare som ska äga tillräckligt sakkunskap i ärendet. Besluten hänskjuts till en politisk tillsatt ordförande. Vad är det som säger att denna person, med uppgiften som fritidssyssla, äger tillräcklig sakkunskap och objektivitet för att fälla det slutgiltiga avgörandet i enskilda fall.
Vad är det då som säger att beslutet fattas med oväld? Man tycker olika med utgångspunkt från personlig och politisk grundsyn.
Vi talar således inte om ett slags svårdefinierad absolut rätt i humanistisk tolkning, utan om en rättsuppfattning som definieras och tolkas av den politiska majoriteten.
Således handlar det om en tolkning av lag med utgångspunkt från politisk grundsyn.