Det började dåligt med ministrar (moderata) som inte höll måttet utan fick avgå innan de ens börjat regera. Det visade också att vår nye statsminister inte var vuxen sin uppgift. Ingen svensk statsminister har tidigare behövt göra något liknande. Förtroendet för Reinfeldt sjönk de första veckorna med åtskilliga procent. Något som han inte lyckats återvinna.
Fastighetsskatten har visserligen sänkts för Stockholmare och de som bor i större städer, men hur har det gått för landsbygden. Skall nu över 1000 bensinstationer försvinna kommer glesbygden snart att bli en ödemark. Vad säger LRF och centern. Det är snart dags att ryta ifrån.
Inge Hyckenberg avslutar sin insändare med "Varje alliansparti har på egna meriter närmat sig 4 procentspärren till nästa val. Hoppas att de flesta ej kommer in i riksdagen." I den sista meningen instämmer jag inte.
Ett problem för den nuvarande regeringen är, att den består av fyra partier, med ett moderatparti som är större än de tre övriga tillsammans. M har också den viktiga finansministerposten. För att en regering skall fungera utan alltför mycket inre split bör den bestå av så få partier som möjligt. I andra europeiska länder har vi regeringar över blockgränserna. Varför går det inte att få det i Sverige?
Skulle nu 2010 års val gå så att både c, fp och kd ramlar ur får vi en tvåpartiriksdag bestående av soc. och m samt möjligen v och mp. Nej, jag vill ha starka mittpartier, varav ett parti som slår vakt om landsorten. Kanske att 2010 års val ger oss, trots allt, en koalitionsregering mellan soc och ett starkt mittparti.
J-Ö
Dags att ryta ifrån
Jag kan i viss mån instämma i vad Inge Hyckenberg skriver i sin insändare i Vimmerby Tidning den 17 mars. Bl.a. att de fyra allianspartierna lovade mera före valet än vad de senare kunnat hålla.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.