Jag är inte ofta ute och dansar längre. Men de gånger det händer har jag faktiskt registrerat en förändring, som stämmer överens med bilden som ges i den träffande och målande beskrivningen ”Danssugen Vimmerbybo” ger av exempelvis Pumpen.
De nya dansarna far fram som skottspolar. Det är roligt att stå vid sidan av och titta på deras uppvisning, men tanken att bjuda upp någon av dem känns avlägsen. Är väl inget fel att vara duktig på något och vilja utöva det. Oftast brukar man ju sträva efter lösningar som får människor att samverka, som signaturen "Kerstin" är inne på, men nu när detta kommit upp till ytan undrar jag inte om det kanske gått för långt. Det är inte särskilt troligt att sportdansare och vanliga festdansare skulle ha särskilt mycket utbyte av att dansa med varandra, kanske inte ens vistas på samma golv.
Nöjesarrangörerna skulle nog tjäna mest på att ha specifika danstillfällen inriktade på de olika målgrupperna, så får båda parter ut det bästa av kvällen. För inte kan de tjäna många kronor på att ha arrangemang där proffsigare dansare, som undviker baren, ”skrämmer bort” andra målgrupper och vill gå hem tidigare? Kör några kvällar per säsong riktade till de ambitiösa och tillmötesgå den gruppens krav till fullo – och kör resten för vanligt folk som bara vill ut och ha kul. Kanske har ni lösningen där.