Hur man vĂ€ljer att klĂ€ sina smĂ„ barn Ă€r naturligtvis upp till varje förĂ€lder. Men jag vill Ă€ndĂ„ vĂ€cka en tanke. Om barnet sjĂ€lv fĂ„r vĂ€lja fĂ€rg pĂ„ klĂ€der, leksaker, fĂ€rg pĂ„ vĂ€ggarna i sitt rum â vad tror ni att det fastnar för? Min erfarenhet Ă€r att barnögon dras till glada fĂ€rger och glitter.
Numera fÄr spÀdbarn finna sig i att deras vÀrld gÄr i Stockholmsvitt, jordtoner och naturnÀra nyanser. Allt för att de sjÀlva och det de behöver ska passa in i förÀldrarnas inredningsdrömmar.
Jag blir ledsen nĂ€r jag ser barnvagnshĂ€ngen i grĂ„tt hĂ€nga i liggvagnen, som ett tidigt âstimulerandeâ blickfĂ„ng. Vad kommer hĂ€rnĂ€st? RegnbĂ„gar i grĂ„tt och beige? Det hĂ€r börjar likna forna tider, nĂ€r smĂ„ barn klĂ€ddes som vuxna i miniatyr, för att deras egna behov inte ansĂ„gs tillrĂ€ckligt viktiga. Idag borde vi veta bĂ€ttre?