Först vill jag bara tacka signaturen Stefan för det du skrivit, kan vara nÄgot av det mest angelÀgna som framförts pÄ insÀndarplats pÄ lÀnge. För vad Àr viktigare Àn vÄra barn? Det Àr nu vÄr gemensamma framtid formas, det Àr nu vi lÀgger grunden för det samhÀlle du, jag och vÄra barn och barnbarn ska ha. Det gÄr aldrig att blunda för förÀldrarnas ansvar. Det Àr hemma som barnen mÄste fÄ den livstrÀning som ska göra dem till individer som vet skillnad pÄ rÀtt och fel, gott och ont.
Men jag mÄste nog ÀndÄ pÄminna om att samhÀllets ansvar Àr stort. Om vi med samhÀllet menar lyhörda förskollÀrare, engagerade lÀrare som orkar sÀtta grÀnser den tid barnen vistas i skolan, ett samhÀlle som avsÀtter resurser till extrastöd för de som behöver och inte bara gynnar de som flyter pÄ av egen kraft. Ett samhÀlle som ocksÄ har rÄd att hjÀlpa de som mÄr dÄligt eller inte har de förutsÀttningar hemma man skulle kunna önska. Som det ser ut nu finns anledning att vara bekymrad.