Varje gång det blir prat om vindkraft kan man vänta sig samma reaktioner. Nu är det Horn/Hycklinge som är på tapeten. Argumenten som dras fram är dramatiska. I en av insändarna, ”Vindkraft är århundradets miljöbluff” påstås det att närhet till vindkraftverk "ökar självmordsfrekvensen, förekomsten av tinnitus, depressioner, värdet på fastigheter minskar och resultatet blir en förstörd fritids-, natur- och kulturmiljö!" Man skriver också "måhända vill de utrota både oss som bor här, vårt rika djurliv och förstöra vår natur". Utrota? Är det ändå inte lite magstarkt?
Enligt mediarapportering från samrådsmötet med vindkraftsbolaget Fred. Olsen Renewables förra veckan rådde rena lynchstämningen, med hotfulla personer som tränger sig in i lokalen. Tankarna går till stormningen av Kapitolium i Washington. Aggressivitet och total ovilja till dialog. Knuffar och "ska vi ut och slåss?" Att förändringar i närmiljön kan väcka känslor och frågor är väl bara naturligt, men var finns proportionerna?
Den som vågar påstå att vindkraft behövs för att vi ska klara vår totala energiförsörjning och gå mot ett mera hållbart samhälle får stå ut med att idiotförklaras. Det gäller både de politiker som är för vindkraft och vanliga medborgare som andas om detta i privata sammanhang.
"Om människor hatar att bo nära vindkraftverk borde danskarna hata vindkraft. Det finns fler betydligt vindkraftverk i Danmark än i Sverige, men de trängs på en tiondel så stor yta. Men trots – eller kanske på grund av – att vindkraftverk är en del av landskapsbilden är stödet för vind betydligt större i grannlandet än här i Sverige. Det visar en ny skandinavisk undersökning som Novus gjort på uppdrag av konsultföretaget Cowi." (SvD 2/3 2023).
Detta säger en hel del om hur vi människor fungerar.