Och mörkret lÄg tÀtare och tyngre över landet och det berodde inte allenast pÄ övergÄngen till vintertid, utan framför allt pÄ att regeringsmakten lÄg i hÀnderna pÄ idel mörkmÀn och nÄgra mörkkvinnor. Dessa personer var fÄngade i en form av tÀnkande, om det förtjÀnade att kallas sÄ, som inte utvecklats nÀmnvÀrt sedan 1800-talet.
De trodde att alla svĂ„righeter kunde lösas med förbud eller förtryck och med gĂ€ngkriminalitet och ett krig i Ăsteuropa som lĂ€mpliga förevĂ€ndningar avsĂ„g de att utnyttja sin mandatperiod till att sĂ€tta ihop en polisstat. Regimen slungade sin förkastelsedom mot utlĂ€ndskt inflytande (samtidigt som den uppvaktade utlĂ€ndska halvdiktaturer för att fĂ„ deras stöd till sin Natoansökan) och riktade sĂ€rskilt sina anstrĂ€ngningar mot invandrare och asylsökande, som sökte sig till landet för att hitta jobb eller fly undan förtryckare eller finna en bĂ€ttre tillvaro och liknande suspekta skĂ€l som mörkmĂ€nnen betraktade med djup misstro.
Nykomlingar till landet förbjöds bland annat att bÀra slöja, att ha lÄg inkomst, att kritisera myndigheter, att ha skumma slÀktingar, att missbruka droger, vid hot om utvisning. Att inte missbruka droger lÀt bÄde förnuftigt och sjÀlvklart och i landet, dÀr alkoholen flödade fritt vartenda veckoslut och lÀmnade efter sig en deprimerade skörd av vÄldsbrott och förargelsevÀckande beteende och tillknycklade ölburkar och krossade glasflaskor, kunde det mÄhÀnda vara en positiv insats för bÄde folkhÀlsan och den allmÀnna ordningen att utvisa samtliga suputer, men mörkmÀnnen hade inget sÄdant i Ätanke (spriten och snuset var ju fosterlÀndska traditioner), de ville komma Ät de modernare drogerna som luktade utlÀndskt (vilket brÀnnvinet borde ha gjort eftersom det historiskt sett var en importvara).
MörkmÀnnen önskade ocksÄ underlÀtta polisens arbete, bland annat genom att göra medborgarna till angivare, att sÀnda militÀra trupper till polisernas understöd, att avskaffa de hittillsvarande kraven för kroppsvisiteringar, att hÀva sekretessen rörande kÀnslig information nÀr polisen ville ha tillgÄng till den, alltsÄ minskning av tryggheten i den ökade sÀkerhetens namn.
SÄledes fortskred elÀndet med det ena illavarslande pÄbudet efter det andra medan landets invÄnare traskade vidare genom vintermörkret i riktning mot den högtid som skulle symbolisera hopp, givmildhet, försoning och medmÀnsklighet.