Vem Àr dÄ jag, som sticker ut hakan och försöker skuldbelÀgga nÄgon helt annan Àn samhÀllet? Jag har sjÀlv varit fosterhemsplacerad, som det hette dÄ, och det var inte bra. Sedan vÀxte jag upp utan att förstÄ hur det gick till. Bildade familj utan att veta vad det innebÀr. NÀr barnen vÀxte upp sÄ svek jag dem pÄ alla tÀnkbara sÀtt, jag var en helt oansvarig vuxen. Barnen vÀxte upp och blev förvÄnansvÀrt bra vuxna, ett av barnen hamnade snett och vi hade inte förmÄgan att reda upp det.
I mitt yrkesliv har jag jobbat med mÀnniskor hela tiden. PÄ psyk, pÄ akutpsyk, pÄ sjukhus, som behandlare, 15 Är som socialsekreterare och som skolkurator, och nu först har jag lÀrt mig att ansvaret ligger pÄ oss som förÀldrar, inte pÄ samhÀllet!
Under de senaste Ären har vi kunnat lÀsa om barn och ungdomar som Àr pÄ glid i vÄrt samhÀlle. Barn som rekryteras till kriminella gÀng, dÀr de blir springpojkar och mördare i stÀllet för att vara ute i skogen och bygga kojor, smygröka och palla Àpplen, kanske smyghÄngla.
I stÀllet ser vi pÄ nÀr fler och fler barn blir dödade i hemska gÀngkrig, missbruka narkotika och vÄldta.
Vad Ă€r vuxenvĂ€rdens instĂ€llning nĂ€r allt detta sker? Jo, vi kryper in i nĂ„nannanismens trygga bubbla och skriker pĂ„ samhĂ€llet â som om det vore samhĂ€llet som ska se till att vĂ„ra barn hĂ„ller sig hemma pĂ„ kvĂ€llar och nĂ€tter. Ăr det samhĂ€llet som ska se till att vĂ„ra barn inte röker pĂ„ eller sitter pĂ„ skoltoaletter och boffar? Ăr det verkligen samhĂ€llets fel nĂ€r vi stillatigande ser pĂ„ nĂ€r vĂ„ra barn och unga sĂ„ tragiskt förstör sina liv?
Nej, kÀra medförÀldrar, nu Àr det dags att vi börjar ta kontroll över det som hÀnder. Vi mÄste vÄga vara ansvarsfulla, intresserade, mogna grÀnssÀttare som bÄde i ord och handling visar att vi verkligen vill rÀdda vÄra fantastiska barn och unga. Jag förstÄr att mÄnga vuxna förÀldrar med barn som rÄkat illa ut kÀnner sig bÄde maktlösa och rÀdda, men sanningen Àr att det Àr vi som brister nÀr det gÄr illa för den kommande generationen, inte samhÀllet!
Jag levde sjÀlv i nÄnannanismens trygga bubbla nÀr det gick snett för ett av mina barn och jag kan i dag se att skulden ligger helt och hÄllet pÄ mig som förÀlder att vi tillÀt att det skulle gÄ snett för hen. Vi Àr skyldiga vÄrt barn en uppriktig ursÀkt för att vi var sÄ blÄögda som förÀldrar. Vi Àr ocksÄ skyldiga samhÀllet en ursÀkt och egentligen skadestÄnd pÄ grund av alla de skattepengar som samhÀllet lagt pÄ att försöka rÀdda vÄrt barn frÄn livet som kriminell!
SÄ, mina medförÀldrar, Àr det inte hög tid att börja ta ansvar för vÄra barn och vÄra familjer? Ta hand om er, men ocksÄ om era barn!