Nej, det handlar inte om nÄgot "landsbygdsförakt"

Svar pÄ Anna Tibbelins insÀndare "Nu kryper landsbygdsföraktet fram".

"Oroliga lÀrare" svarar pÄ "Nu kryper landsbygdsföraktet fram". "Det vi vill Àr att skolorna ska kunna hÄlla en nivÄ som Àr duglig. Att vÄra elever nÄr kunskapskraven efter sin egen förmÄga och förbereds för vidare studier inför framtiden."

"Oroliga lÀrare" svarar pÄ "Nu kryper landsbygdsföraktet fram". "Det vi vill Àr att skolorna ska kunna hÄlla en nivÄ som Àr duglig. Att vÄra elever nÄr kunskapskraven efter sin egen förmÄga och förbereds för vidare studier inför framtiden."

Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

InsÀndare2024-02-27 18:00
Det hĂ€r Ă€r en insĂ€ndare. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Att hĂ€vda att vi har ett landsbygdsförakt Ă€r riktigt provocerande. Vi har inte nĂ„got ”landsbygdsförakt” eller vill inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt klĂ€mma Ă„t den ena eller den andra. Det vi vill Ă€r att skolorna ska kunna hĂ„lla en nivĂ„ som Ă€r duglig. Att vĂ„ra elever nĂ„r kunskapskraven efter sin egen förmĂ„ga och förbereds för vidare studier inför framtiden. 

I stort sett behöver alla ungdomar en eftergymnasial utbildning pĂ„ universitet eller liknande för att fĂ„ ett bra jobb i samhĂ€llet och kunna bidra med sina kunskaper. För att klara det behöver de ha med sig en bra grund frĂ„n grundskolan och för detta krĂ€vs behöriga lĂ€rare som kan utföra jobbet. Vi behöver ocksĂ„ extra resurser, specialpedagoger, speciallĂ€rare, bibliotekarier, cafeteriapersonal, kuratorer, rastteam och alla andra. All den personal som sluter upp kring barnen och ungdomarna. 

Barnen frĂ„n just landsbygden kommer ju in till de större skolorna förr eller senare. Det kan vara ganska tufft att komma in till “stan” pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt. Har man gĂ„tt i en lugnare skolmiljö kan det bli en chock. Att dĂ„ inte ha all den extrapersonal som ser ditt barn och ger det dĂ€r extra stödet till ditt barn kan vara förödande. Ditt barn kanske behöver extra stöd i engelska eller matte eller Ă€r i stort behov av en lugn studiemiljö. Glöm det! Med alla dessa indragningar bĂ„de pĂ„ smĂ„ och stora skolor kommer detta inte vara möjligt. 

Det Ă€r det som vi "Oroliga lĂ€rare" Ă€r oroliga för. Vi Ă€r oroliga för hur alla lĂ€rare ska lösa det. Vi Ă€r oroliga för om vĂ„ra rektorer ska mĂ€kta med. Om vuxentĂ€theten minskar blir det oroligare, stökigare och kraften lĂ€ggs pĂ„ att hĂ„lla ordning istĂ€llet för att undervisa. Du lĂ€gger alltsĂ„ din undervisningstid pĂ„ att uppfostra, ringa förĂ€ldrar, stoppa brĂ„k, trösta och plĂ„stra om och inte pĂ„ att undervisa. 

Att i den hĂ€r skolkrisen vĂ€lja att hĂ€vda att vi "Oroliga lĂ€rare" Ă€r emot landsbygden Ă€r ju ett skĂ€mt. NĂ„gra av oss bor pĂ„ landet och har Ă„kt skolbuss och sĂ„ Ă€ven vĂ„ra barn. Vi bor kanske inte bredvid en skola utan har fĂ„tt sköta logistiken bĂ€st vi kan. Vi Ă€lskar landet, men Ă€lskar ocksĂ„ vĂ„rt jobb och vill ha en bra kvalitet pĂ„ det jobb vi utför. 

Men vi vet vilken skola vi kommer fĂ„. Att vi inte la oss i debatten tidigare har nog sina skĂ€l. Men det viktigaste kanske Ă€r att vi trodde att nĂ„gon faktiskt förstod. Att nĂ„gon hade sĂ„ mycket pĂ„ fötterna att de kunde hĂ€vda vĂ„r sak. Att nĂ„gon fattade