Att hĂ€vda att vi har ett landsbygdsförakt Ă€r riktigt provocerande. Vi har inte nĂ„got âlandsbygdsföraktâ eller vill inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt klĂ€mma Ă„t den ena eller den andra. Det vi vill Ă€r att skolorna ska kunna hĂ„lla en nivĂ„ som Ă€r duglig. Att vĂ„ra elever nĂ„r kunskapskraven efter sin egen förmĂ„ga och förbereds för vidare studier inför framtiden.
I stort sett behöver alla ungdomar en eftergymnasial utbildning pÄ universitet eller liknande för att fÄ ett bra jobb i samhÀllet och kunna bidra med sina kunskaper. För att klara det behöver de ha med sig en bra grund frÄn grundskolan och för detta krÀvs behöriga lÀrare som kan utföra jobbet. Vi behöver ocksÄ extra resurser, specialpedagoger, speciallÀrare, bibliotekarier, cafeteriapersonal, kuratorer, rastteam och alla andra. All den personal som sluter upp kring barnen och ungdomarna.
Barnen frĂ„n just landsbygden kommer ju in till de större skolorna förr eller senare. Det kan vara ganska tufft att komma in till âstanâ pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt. Har man gĂ„tt i en lugnare skolmiljö kan det bli en chock. Att dĂ„ inte ha all den extrapersonal som ser ditt barn och ger det dĂ€r extra stödet till ditt barn kan vara förödande. Ditt barn kanske behöver extra stöd i engelska eller matte eller Ă€r i stort behov av en lugn studiemiljö. Glöm det! Med alla dessa indragningar bĂ„de pĂ„ smĂ„ och stora skolor kommer detta inte vara möjligt.
Det Àr det som vi "Oroliga lÀrare" Àr oroliga för. Vi Àr oroliga för hur alla lÀrare ska lösa det. Vi Àr oroliga för om vÄra rektorer ska mÀkta med. Om vuxentÀtheten minskar blir det oroligare, stökigare och kraften lÀggs pÄ att hÄlla ordning istÀllet för att undervisa. Du lÀgger alltsÄ din undervisningstid pÄ att uppfostra, ringa förÀldrar, stoppa brÄk, trösta och plÄstra om och inte pÄ att undervisa.
Att i den hÀr skolkrisen vÀlja att hÀvda att vi "Oroliga lÀrare" Àr emot landsbygden Àr ju ett skÀmt. NÄgra av oss bor pÄ landet och har Äkt skolbuss och sÄ Àven vÄra barn. Vi bor kanske inte bredvid en skola utan har fÄtt sköta logistiken bÀst vi kan. Vi Àlskar landet, men Àlskar ocksÄ vÄrt jobb och vill ha en bra kvalitet pÄ det jobb vi utför.
Men vi vet vilken skola vi kommer fĂ„. Att vi inte la oss i debatten tidigare har nog sina skĂ€l. Men det viktigaste kanske Ă€r att vi trodde att nĂ„gon faktiskt förstod. Att nĂ„gon hade sĂ„ mycket pĂ„ fötterna att de kunde hĂ€vda vĂ„r sak. Att nĂ„gon fattadeâŠ