Gustav II Adolf brukade säga ”Vi slåss till siste finne” i våra krig i Europa.
Nu hör vi samma utrop från krigshetsare i USA, till exempel senatorn Lindsey Graham, som försäkrar att så länge USA ger ukrainarna de vapen de behöver, kommer de att slåss till siste man.
Frågan är om vi i Europa inte har lärt oss mer av de 400 år som gått mellan dessa två stridsrop? Även här i Sverige är stödet för fortsatt krig överväldigande bland politiker, journalister och röster på sociala medier. Natochefen Jens Stoltenbergs uttalande på Folk och Försvar senast, att ”Vapen är vägen till fred”, tycks ha majoritetens stöd i vårt land.
I USA, däremot, finns andra röster. Ett exempel är general Mark Miller, USA:s försvarschef, som menar att detta krig alltmer liknar första världskriget, ett krig i skyttegravar med många döda, ett krig som inte kan vinnas på kort sikt, ett krig som kan pågå i många år. Under första världskriget dog 9 miljoner människor, 6 miljoner av dem var soldater och 3 miljoner civila offer.
Frågan är hur många som ska dö i detta steg-för steg eskalerande krig, innan det blir förhandlingar om vapenstillestånd och förhoppningsvis om fred? Turkiet, Saudiarabien och Kina har erbjudit sig att medla i konflikten. Är det inte dags för Sverige, gärna i samarbete med andra nordiska länder, att erbjuda sig att medla, att ge diplomatiskt stöd för att nå en fred som alla parter långsiktigt kan leva med?