Den första Ă€r en fundering, den andra Ă€r ett klagomĂ„l. Folk mottar dagens dos av massmediala olycksbud och suckar, âDet Ă€r illa stĂ€llt nuförtidenâ, och i denna suck hör man ekot av en annan suck, âDet var bĂ€ttre förrâ.
Jag skulle aldrig framstÀlla samtiden som ett bekymmersfritt paradis, men detta suckande baseras förmodligen pÄ felaktiga förestÀllningar. Inte bara vanlig nostalgi, som redigerar uppfattningen av det förflutna. Ondskan gÄr mÄhÀnda i konjunkturer, ibland starkare och ibland svagare, dÀrför kan man till exempel sÀga att vi Àr (Àn sÄ lÀnge) bÀttre lottade Àn de stackare som genomgick vÀrldskrigens inferno, men mÀnniskans kapacitet för ondska Àr en oförÀndrad faktor, vilket den enklaste historiebok pÄvisar.
Det skulle inte förvÄna mig om radions eller lÀskunnighetens genombrott följdes av liknande suckar som i dagslÀget Ätföljer de digitala kommunikationerna: vÀrlden och perspektivet vidgades, mer information blev tillgÀnglig för bearbetning, dÀrmed ökades ocksÄ potentialen för negativa underrÀttelser, frÄn nÀra och fjÀrran. NÄvÀl, bara en fundering.
Vidare till klagomÄlet, som aktualiserats av rapporteringen frÄn de pÄgÄende oroligheterna i Mellanöstern, men det kunde ha varit rapporteringen frÄn vilken konflikthÀrd som helst. Fokuseringen pÄ starka kÀnslor, pÄ överflödiga adjektiv, pÄ vad som med en nedlÄtande term kan kallas snyfthistorier, Àr pÄfrestande.
FörtjÀnar de lidande inte medlidande? JodÄ, de förtjÀnar sÄ mycket medlidande att de inte förtjÀnar att exponeras i massmedia dÀrför att deras sorg och smÀrta kan tilltvinga sig publikens uppmÀrksamhet för en halv minut. Jag förnekar ingalunda att förfÀrliga illdÄd blir begÄngna, men rapporteringen ska inte behöva ideligen understryka förfÀrligheten.
Journalister och reportrar ska vara sakliga, hĂ„lla koll pĂ„ fakta, kunna uttrycka sig precist och kortfattat som ett telegram. Det Ă€r mottagarna som ska stĂ„ för kĂ€nsloinnehĂ„llet. Antas det att folk saknar fantasi? Ska nyhetsförmedlingen roa eller förfĂ€ra eller informera? Ska man utgĂ„ frĂ„n att mĂ€nniskorna Ă€r okunniga â eller lĂ€ttrörda eller uttrĂ„kade?