Skadligt? Det tror inte insändarskribenten, som menar att Bland Drakar och Dragqueens istället kanske barnens ögon för böcker och sagor. "Det är poängen med hela deras verksamhet. En ökad acceptans och mindre mobbning och utanförskap, samt en ökad läslust bland unga. Kanske vi borde lära mer av våra barn istället för att låta dem ärva våra fördomar", skriver hon.
Jag märker att många av dem som protesterar är dåligt insatta i HBTQI-världen, så jag tänker att det kan vara på sin plats att reda ut begreppen: En dragshowartist är en skådespelare. Dragshow är teater. Dragqueen är inte samma sak som transvestit och definitivt inte samma sak som transsexuell. En transvestit är en man som tycker om att klä sig i kvinnokläder, till vardags eller i hemlighet innanför hemmets trygga väggar. En transgenderperson, som är ett mer adekvat ord för transsexuell, är någon som identifierar sig som ett annat kön än sitt biologiska.
Är det tydligt nog? Bra, då kan vi gå vidare.
”Varför ska allt normaliseras? Varför ska vi pracka på våra barn de här åsikterna? De kommer bli helt förvirrade!” Ja. Eller så får barnen lära sig från början att det är okej att vara den man är. De slipper växa upp med de fördomar som fortfarande färgar samhället, som förstör livet för så många unga. Som har gjort att så många människor levt ett helt liv i en lögn. Som orsakar psykisk ohälsa och är en inte ovanlig orsak till självmord. För att samhället inte vill acceptera att vi alla är olika.
”Den här normaliseringen gör att många unga blir förvirrade angående sin könsidentitet.” Unga transgenderpersoner får höra samma sak som homosexuella tidigare (och fortfarande får i många fall) fick höra. ”Det är bara en fas. Det går snart över.” Jag tror snarare att acceptansen och normaliseringen, som fortfarande bara är i sin linda, leder till att allt fler vågar träda fram och visa vilka de är. En transgenderperson är i regel medveten om sin identitet redan som mycket liten.
Men åter till våra fabulösa dragqueens. Vad är så skrämmande med en man som sminkar sig och klär sig i glitter och paljetter? Hur kan det skada våra barn? Och när börjar det i så fall att skada dem? Borde jag säga till min fyraårige son, när han sätter på sig en krona och en glittrig mantel och säger att han är en prinsessa att ”Nej, det går inte, du är en kille. Du kan inte vara en prinsessa.” Borde jag säga till hans ett år äldre killkompis, som vill vara mamma när det ska lekas mamma pappa barn, att han måste vara pappa, eftersom han är kille?
Och vad ska jag säga, när barnen leker att de är katter eller enhörningar?
En klok person kommenterade i en diskussionstråd på Facebook att män i alla tider har klätt sig i kvinnokläder i teatersammanhang. Under Shakespeares tid spelades alla roller av män, eftersom det var förbjudet för kvinnor att spela teater. Jag undrar om någon oroade sig då, för att det skulle väcka förvirring angående könsidentitet. Nej, jag tror inte att barnen tar någon skada alls av att se män i vackra klänningar läsa sagor. Jag tror de tar det för vad det är, med den självklarhet och acceptans med vilka barn i regel möter livet. Och kanske öppnar det deras ögon för böckernas och sagornas magiska värld.
Och det är ju just det Bland Drakar och Dragqueens jobbar för, det som är poängen med hela deras verksamhet. En ökad acceptans och mindre mobbning och utanförskap, samt en ökad läslust bland unga. Kanske vi borde lära mer av våra barn istället för att låta dem ärva våra fördomar.
Tant Henrik.
Jag kommer i alla fall sitta bänkad på Vimmerby bibliotek den 23:e september tillsammans med min son, för att höra "Tant Henrik" läsa sagor. Det är en stund jag ser fram emot. För vem älskar inte lite glitter, glamour och fängslande sagor?
