Sol från klarblå himmel, varmt och lite ljummen vind. Kan det bli bättre? Vid det här laget frågar jag mig, Kan det bli sämre? Det som till en början av sommaren kändes som rena önskedrömmen har förvandlats till en mardröm som bara pågår. Att under tre varma månader i princip inte fått nåt regn alls, har gjort livet till en katastrof för så många.
Jag vet att varken jag eller någon annan kan påverka situationen det minsta, likväl lämnar inte tankarna mitt huvud.
Jag gråter när jag tänker på alla djur som knappt har något att äta nu och som kommer stå och skrika efter mat i lagårdar och stallar i vinter. Mitt hjärta blöder för alla bönder och djurägare som varken vet ut eller in vad de ska ta sig till. Kanske tvingas de ge djuren foder som egentligen är otjänligt? Kanske finns det absolut inget foder alls, djuren svälter, men slakterierna kan inte ta emot. Hur överlever man en sån ond cirkel?
Jag lider med de som köper foder från utlandet till astronomiska ockerpriser, för att i värsta fall konstatera att de blivit medvetet eller omedvetet lurade med mögligt hö eller utebliven leverans.
Jag ber en bön att de som behöver ska få samtalsstöd genom LRF:s Bondekompis, som i bästa fall har uppsökande verksamhet, de som mest behöver nån att ventilera sina problem med, kanske inte tar steget… Jag vill inte ens tänka på hur tungt livet kommer te sig för många familjer framöver.
”Det finns väl försäkringar”, säger nån. Om det vore så väl, men det fungerar ju tyvärr inte så. Försäkringar trollar inte fram hö och ensilage. De ekonomiska förlusterna är för många oerhört stora, men för de allra flesta djurägare är ändå djurens lidande det värsta.
Bränder i hus, skog och mark är en annan fasa, de flesta boende utanför tätorter går konstant på helspänn. Man ser rött när någon tänder en cigarett och får en klump i magen av rädsla om man hör åskan mullra. Man fruktar att någon ska få för sig att grilla eller att tåg eller annan maskin ska skapa gnistor som antänder.
Om olyckan är framme, men man genom tur och skickliga insatser får till exempel en skogsbrand släckt så blir man som mindre eller större skogsägare ansvarig för eftersläckning. Ett oerhört och nästan övermäktigt stort ansvar. Skogsentreprenörer är en annan yrkesgrupp som har det fruktansvärt tufft nu. Maskinerna står stilla men de och personal kostar pengar.
Jag, som gillar sol och värme, gläds inte längre det minsta åt denna sommar.