1991 tog Vivi Möller över det som blivit butiken Rosenkransen i Vimmerby. Här har hon fått utlopp för sitt intresse för hantverk, färg och form.
– Min ambition är att ha vackra ting av kvalitet och det får gärna vara lite udda. Jag gillar inte masstillverkning, säger hon om sakerna och kläderna hon noga valt ut.
De personliga mötena med kunderna genom åren har blivit många och det som hon tycker är allra roligast. Många är de levnadsöden, glädjeämnen och bekymmer, som hon fått ta del av under åren.
– Fanns inte svart så fanns inte vitt, beskriver hon livet.
Vivi Möller har själv en stark och brokig levnadshistoria. Vägen till Vimmerby och butikslivet där hon trivs så bra visar sig ha varit långt ifrån spikrak och självklar.
Hon berättar att hon växte upp på ett mindre lantbruk i trakterna kring Brålanda och Mellerud.
Hon utbildade sig till kartritare, fick jobb i Kopparberg, där hon ritade gruvkartor.
1962 gifte hon sig med Gunnar Möller som kom från Dalarna. När han fick jobb i Eskilstuna gick flyttlasset. Han jobbade som lärare och Vivi fick jobb på ett arkitektkontor.
Paret kom snart att vänta barn men babylyckan grusades.
– Jag fick en pojke 1964 men han var dödfödd, säger hon och berättar att barnen Kajsa och Petter föddes de kommande tre åren.
Hennes bror hade en dröm om en egen gård och 1980 kom han med ett förslag.
– Han ville vi skulle slå oss ihop och bli bönder, beskriver hon det som blev verklighet samma år utanför Västervik.
Den nya tillvaron inleddes med att ladugården rasade på grund av snön.
– Tack och lov hade vi inte lagt handpenning, säger hon om det som skapade ett helt nytt utgångs- och budgetläge.
En ny modern ladugård för 100-talet mjölkkor byggdes för att kunna försörja två familjer.
– Det var en spännande tid men vi hade oturen att diskontot gick upp. Vi klarade oss med begagnade maskiner, förklarar hon.
Hennes man hade ansvaret för skogen.
– Han var stor och reslig och jobbade i skogen. Vi skojade med honom och sa han var vek när han fick blåmärken, beskriver hon.
Det visade sig att han hade leukemi.
Bara ett år senare, 1982, gick han bort vid 45 års ålder. Vivi Möller blev änka vid 42.
– Jag skrev mycket efteråt, säger hon om sättet att hantera situationen.
Bara några år senare gick gården i konkurs.
– Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, säger hon och berättar att hon hittade ett gammalt hus i Djursdala.
– Jag hade aldrig varit där förut, beskriver hon bygden, som blev hennes hemort i 14 år, innan hon blev Vimmerbybo.
I Djursdala började hon på allvar ägna sig åt sitt stora intresse, hantverk. Hon tog även jobb som dagmamma.
– Ekonomiskt var det kämpigt, säger hon.
Ett faktum som gjorde att hon svarade på en annons om en affärsöverlåtelse i Vimmerby.
– Den 13 april 1991 tog jag över, säger hon om lokalerna där även Vimmerbys gamla häkte ingår.
Hon har inte haft några anställda utan har skött butiken själv i alla år. 80-årsdagen den 27 mars var inget undantag.
– Det var som en vanlig dag. Fast det var lite mer skumpa och massor av blommor, säger hon.
Om du ser tillbaka. Har du ångrat något?
– Nej, ånger är det mest meningslösa ord som finns, säger hon.
Restriktioner kring covid-19 gjorde att hon innan påsk stängde butiken, i alla fall tillfälligt. Hon har istället spenderat mer tid i sin stuga vid Nossen.
– Hon har börjat planera för att, kanske, trappa ner lite och berättar att hyreskontraktet är uppsagt.
