Vi trÀffas hemma hos Cecilia och David pÄ SjöbrisvÀgen i VÀstervik. Hit, till VÀstervik, flyttade de för elva Är sedan, frÄn Norrköping. David som gÄr första Äret pÄ gymnasiet har just kommit hem frÄn skolan.
Han lÀr sig om fastighetsskötsel i en liten klass med sex elever, och han trivs bra, berÀttar han.
â Man fĂ„r lĂ€ra sig att klippa grĂ€s och liknande, sĂ€ger han.
Det har nu gĂ„tt sju Ă„r sedan David â som fyller 16 Ă„r i oktober â blev friskförklarad, men fortfarande hĂ„lls han under uppsikt. En gĂ„ng om Ă„ret kallas han till magnetröntgen.
â Det kĂ€nns tryggt. Man lĂ€mnas inte i sticket, sĂ€ger mamma Cecilia.
Hon berÀttar om den dramatiska och omtumlande fredagen i december 2008 dÄ hon förstod att nÄgot inte stod rÀtt till.
â NĂ€r jag hĂ€mtat David frĂ„n förskolan tappade han balansen och krĂ€ktes. Jag trodde att det var magsjuka han Ă„kt pĂ„ men ringde Ă€ndĂ„ sjukvĂ„rdsupplysningen och pratade med en sjuksköterska som var inne pĂ„ samma linje.
â Jag minns att David sov bredvid mig i soffan under samtalet, berĂ€ttar Cecilia.
Men nÀr han lite senare pÄ kvÀllen över huvudtaget inte gick att vÀcka blev hon orolig pÄ riktigt.
Och nÀr hon ringde sjukvÄrdsupplysningen pÄ nytt gick allt mycket fort.
David hÀmtades med ambulans och fördes till Vrinnevisjukhuset i Norrköping.
Man misstÀnkte hjÀrnhinneinflammation. Men vid röntgen kunde man se att blodflödet i hjÀrnan stoppats upp.
David skickades i ilfart, med hjÀlp av poliseskort, vidare till Linköpings universitetssjukhus dÀr lÀkarna upptÀckte en tumör stor som en femkrona.
Det blev omgÄende operation och nÀr man konstaterat att det rört sig om en elakartad tumör följde bÄde strÄlning och cellgiftsbehandling.
En minst sagt tuff tid. Men det gick bra i slutÀndan. Cancern kom inte tillbaka.
â Hela behandlingsperioden pĂ„gick under ett och ett halvt Ă„rs tid, berĂ€ttar Cecilia.
De första tvÄ veckorna efter operationen lÄg David i koma. NÄgot som, utöver hans unga Älder, förklarar att han inte minns nÄgot frÄn den första tiden efter det att han insjuknat.
I dag hyllar Cecilia personalen pÄ Universitetssjukhuset i Linköping.
â De var fantastiska. De kĂ€ndes som vĂ„r familj. David tyckte alltid att det var roligt att komma dit, vilket gjorde att jag inte behövde oroa mig för att han skulle vara ledsen.
â Han möttes alltid med glĂ€dje av personalen. Det var inga ledsna miner, sĂ€ger Cecilia.
â Och det var precis vad vi behövde nĂ€r det i övrigt var sĂ„ tungt, menar hon.
Ett annat vÀrdefullt stöd bÄde under och efter behandlingsperioden har Barncancerfondens regionala förening stÄtt för, berÀttar Cecilia.
Föreningen erbjuder aktiviteter och sammanför familjer som alla har erfarenhet av cancer.
â Det betyder mycket att trĂ€ffa andra som har liknande erfarenheter.
â Vi har fĂ„tt, och fĂ„r fortfarande, vara med om fantastiska upplevelser tack vare föreningen, sĂ€ger Cecilia Edvinsson.
David, som gillar djur, minns lite sÀrskilt ett besök pÄ KolmÄrden hÀrom Äret.
â Vi bodde pĂ„ Vildmarkshotellet, och fick hjĂ€lpa djurskötarna med lite olika saker. Bland annat att mocka skit, sĂ€ger han och skrattar.
I vÄras skulle han ha deltagit i ett ungdomslÀger i LuleÄ i föreningens regi. Men dÄ kom corona och satte kÀppar i hjulet.
Inca Asknert Ă€r föreningsinformatör för Barncancerfonden Ăstra som Ă€r verksam i Ăstergötlands och Kalmar lĂ€n. Hon förklarar att riksorganisationen finansierar forskning med mĂ„lsĂ€ttningen att pĂ„ sikt utrota barncancer som Ă€r den vanligaste dödsorsaken bland barn mellan 1 och 14 Ă„r. Man arbetar ocksĂ„ nationellt för att förbĂ€ttra livssituationen för cancerdrabbade barn, ungdomar och deras familjer, samt de unga vuxna som har överlevt sin barncancer.
De regionala föreningarna lÀgger dÀremot fokus pÄ att ge lokalt stöd till barnen och familjerna, bÄde under och efter behandlingstiden.
â Det kan handla om allt frĂ„n att erbjuda information, anordna aktiviteter och förmedla kontakt med andra som Ă€r eller har varit i samma sits till att bjuda pĂ„ frukostbuffĂ© och matkvĂ€llar. Aktiviteterna sker bĂ„de pĂ„, och utanför, sjukhuset, sĂ€ger hon.
â Vi jobbar helt enkelt med att sĂ„ gott det gĂ„r underlĂ€tta för de familjer som drabbats.
Under den senaste femÄrsperioden har den generella överlevnaden i barncancer ökat frÄn 80 till 85 procent. För 50 Är sedan var det omvÀnt, cirka 20 procent av barnen överlevde.