– Vi blir över 100 personer, berättar Ann-Britt Frost, Vimmerby, som tillsammans med sin syster Iréne Fransson håller i trådarna för festen.
Förberedelserna har varit omfattande och Ann-Britt har tillbringat många timmar med att släktforska, både bakåt i tiden och framåt, för att hitta alla nu levande ättlingar till knekten Johan Alfred Kling från Frösvi, Blackstad. Sedan har hon bjudit in alla hon kunnat lokalisera.
– Jag har mejlat och mejlat och har de ingen mejladress har jag skickat sms och en del med vanlig post, säger Ann-Britt.
Släktforskning är hennes stora intresse. Hon berättar att hon alltid varit intresserad av att ta reda på mer om var hon kommer ifrån, hur människor levde och vad som hände med dem.
1977 hölls en första släktträff. Då var det kusinerna efter Johan Alfred och hans hustru Ida, som höll i det hela, den här gången är det generationen efter, sysslingarna.
Redan då hade det släktforskats en del, tack vare den ingifta släktingen Inge Johansson, som intresserade sig för just Kling-släkten.
– Han gjorde ett digert arbete och jag har kvar de maskinskrivna sidorna med hans forskning. Sonen Bernt bor fortfarande kvar i Västervik och kommer på träffen.
Med det som start har Ann-Britt sedan fortsatt, och med hjälp av digitala släktforskningstjänster kommit långt tillbaka i tiden. På en gren hela vägen till 1600-talet. Hon har även fått hjälp av en sysslings man, även han släktforskare.
– Det är så spännande att det är svårt att sluta. Jag skulle kunna sitta hur länge som helst. Och det är så fantastiskt hur mycket man kan få reda på!
Ann-Britt har försökt hitta mer information om släktingarnas liv och luskat i om släktskrönor hon hört stämmer. Ibland kan de verifieras, ibland inte.
– Något som jag i alla fall har upptäckt är att det första barnet ofta föddes för tidigt, skrattar hon och blinkar menande med ena ögat.
Och det stämmer. När man tittar på datumen för vigsel och födsel av det första barnet så är det sällan några nio månader där.
Förutom forskningen bakåt så har Ann-Britt även forskat framåt, för att hitta så många släktingar som möjligt här och nu.
För varje syskon i Johan Alfred och Idas barnaskara, där fem levde till vuxen ålder, har hon gjort en sammanställning där hon spårat ättlingarna, något som var och en kommer få ta del av på släktträffen.
Själv är Ann-Britt dotterdotter till parets enda dotter Anna.
– Mormor var en sammanhållande kraft i släkten. Alla tyckte om henne. Hon gifte sig 1910 med min morfar Hjalmar och flyttade till Bockrödsle utanför Odensvi, där morfar byggde en gård.
Ida hade gått bort i sjukdom 1909 och bara ett år senare dog även Johan Alfred. Anna och Hjalmar tog då hand om de båda omyndiga bröderna Axel och Kalle, som fick bo på gården i Bockrödsle.
Gården är fortfarande kvar i familjens ägo. Numera bor Ann-Britts syster Iréne och hennes familj där och Ann-Britt själv har en stuga på gården. Här växte de också upp efter att deras mor Edit köpt gården av föräldrarna. Anna och Hjalmar flyttade då en trappa upp och Edit med familj bosatte sig på bottenvåningen.
– Vi hade också väldigt många släktingar som bodde kvar runtomkring, så vi är många som har nära kontakt med varandra fortfarande.
Av Johan Alfred och Idas barnbarn finns nu bara en kvar i livet, Svea Svensson, född Kling, som nu är 93 år gammal.
– Men hon ska också komma på träffen! Jätteroligt! säger Ann-Britt.
– Jag frågade henne om hon kände till något speciellt om Johan Alfred och Ida, men det enda hon kunde komma på var att hon visste att de träffats på en landsvägsdans i Hummelstad och fallit för varandra.
Ann-Britt hoppas nu på att släktingarna ska kunna utbyta historier och få reda på mer om sina förfäder, och lära känna varandra förstås.
– Några av de som kommer har jag inte träffat sedan 60-talet. Och andra har aldrig träffats. Och så är det några i Västervik som jag fortfarande inte hört något ifrån, men jag hoppas att de också ska vilja vara med!
