Den före detta sportjournalisten på SVT-sporten Jan Lorentzon, född 1940 i Nyköping och bosatt i Pelarne, Vimmerby, har avlidit i en ålder av 82 år. Närmast sörjande är hustrun Ewa och sönerna Jakob och Daniel med familjer.
Jan var min äldste och bäste vän. Vi träffades när vi samtidigt började i Nyköpings läroverk 1951.Vi höll sedan hela livet kontakt regelbundet genom personligt umgänge och senare per telefon av hälsoskäl. Vi två vänner blev fyra när hustrurna tillkom.
Jan var en god produkt av sin skola och var mån om att sporten skulle presenteras i media på ett vårdat och korrekt språk. Som god lokalpatriot hävdade han att Nyköping var ”Sveriges vackraste småstad”. Han var därför mycket angelägen att hålla kontakt med vänner och skolkamrater från hemstaden.
Jans stora fritidsintresse var gammal New Orleansjazz. Idolen var klarinettisten George Lewis, som var ägnad ett helt rum i det vackra småländska Herrestad som Ewa och Jan skapade. Han ägde en fullständig (eller i det närmaste fullständig) samling inspelningar av George Lewis. Vid sammankomsterna i svenska Bunk Johnson Society gladdes och svettades medlemmarna under Jans kluriga och jazzhistoriska frågesporter. Pristagarna fick sina frikostiga belöningar ur frågeställarens egen kassa (kanske en flaska eller en grammofonskiva, båda av bästa märke).
Idrott var inte enda intresset. På läroverket läste han klassisk grekiska och latin, ovanligt nog i hans yrkeskår. Han hade alltså kunnat samtala med den förste marathonlöparen! I Uppsala delade vi lägenhet några år medan Jan med sin röda sportbil pendlade till det dagliga jobbet på Radiotjänst i Stockholm. Han läste också in tre betyg i historia som krävde en grundlig akademisk uppsats i det knepiga ämnet ”slaget vid Åsunden”. En fil.kand. i humanistiska ämnen avklarade Jan galant under tiden i Uppsala.
Man blev alltid glad av att träffa Jan, varje möte var som en riktig fest. Vi skrattade mycket tillsammans, men det var också nära till uppmuntran och tröst om så behövdes. Jan ägde den viktiga egenskapen empati. Nu är lång vänskap obönhörligt avslutad, bara minnen återstår. Saknaden är tung. Makan Sonja och jag tänker på Ewa och pojkarna.