Ibland hejdar sig tiden en stund och livet blir aldrig mer detsamma. Min vän sedan 70 år tillbaka gick oväntat bort efter en tids sjukdom i en ålder av 79 år. Vår vänskap grundlades pingstafton 1950, i bussen mellan Horn och Kisa. Jag berättade för honom att jag var på väg till Göteborg för att träffa kamrater. Jag lovade att skicka ett vykort från Göteborg och det gjorde jag. När Klas som sjöman kom ut i ”stora världen” skickade han sedan hälsningar till mig.
Som vuxen, när han återvände till Horn, blev han en intresserad ledamot i Södra Kinda Bygdegille vars styrelse han tillhörde till för ett par år sedan. I Olofsboda Hembygdsgårdsförening lade han också ned ett intresserat arbete. Han var ovanligt kunnig i såväl natur som kultur. I Södra Kinda Dokumentationsgrupp var han sekreterare och med ett stort engagemang för att boken om Kila by skulle kunna återutges.
Klas Asklöf lämnar ett stort tomrum inom hembygdsarbetet och kyrkan. Personligen och inom dokumentationsgruppen är saknaden stor. Jag tänker på hans livskamrat och bästa vän sedan tidig ungdom, hans söner och barnbarn.
Vila i frid.