Det är med stor sorg vi sitter här med våra minnen och saknaden av Ingela. Hon som var den mest levande av oss alla, i såväl familjekretsen som i vänkretsen. Hur tungt det än är bryts mörkret av allt det ljusa hon lämnat kvar och som vi efter bästa förmåga ska förvalta och plocka fram och glädja oss åt.
När vår bror Bill Nelson hittade Ingela och hon honom, förstod vi att han skulle dra sig in mot skogarna i närheten av Vimmerby. Där intill sjön Grindeln och med hagmarker runt omkring fick de tillsammans uppleva livets olika skeenden. Det fanns sedan långt tillbaka ett gemensamt intresse, båda var skickliga skyttar och därtill jägare. Siktet var rätt inställt!
Vi imponerades av Ingela på många olika sätt. Trots att hon tog sig an svåra uppgifter fanns alltid ett lugn utöver det vanliga. Hennes fina händer arbetade lugnt och metodiskt, hjärnan sorterade och resultatet blev till belåtenhet oavsett vad det gällde. Att baka vackra bullar och goda kakor, stoppa julkorvar, plantera blommor eller stycka älgen hon just lagt omkull var vardagssysslor.
Hennes profession som ambulanssjuksköterska passade henne synnerligen bra, en utbildning hon genomgick efter att hon fostrat sina tre barn. Vem skulle inte ha önskat att just hon kom med ambulansen och hämtade om så behövdes?
Ingelas omtanke om alla är vida känt, men främst kom i alla lägen barnen Josefina, Jennie och Johan. Inte ens en tigerhona skulle ha kunnat tävla med Ingela om modersinstinktens kraft. När sedan de sex barnbarnen Liv, Frans, Greta, Gerda, Harry och Ebba kommit, flyttades fokus och de kom att betyda allt och lite till. Ingelas tid och kärlek till de små folken kommer de alltid att bära med sig som den största gåvan. Redan har Liv och Greta vunnit förnämliga priser genom mormors inspiration till stordåd på hästryggen. De andra är på god väg inom sina sporter.
Närhelst vi knackade på dörren hos Bill och Ingela kände vi oss alltid välkomna. Det fanns alltid plats vid bordet som var fint dukat och med mycket mat på stora fat.
Alla visste att kaffe bara kunde serveras i riktiga kaffekoppar av tunt porslin gärna med guldkant och fin blomsterdekor. Ingela älskade små söta kakor och semlor stod högt på önskelistan. Till julen hade vi under en dag gjort stora lass med julkorvar som slutligen lades ute i en stor plastlåda med lock i väntan på hemfärd till Grinderum. Vi skulle bara avsluta dagen med en kopp kaffe och en saffranssemla. När vi så avnjutit belöningen och tittar ut har räven lystet tagit in doften och smugit fram för att provsmaka. Ingelas kunskap om djur och natur tog sig nu uttryck i att snabbt fånga räven på bild och sedan glatt konstatera att korven säkerligen är god eftersom räven kommit för provsmakning!
Ingelas känsla för naturen var medfödd. Hon var en äkta bondtjej med båda fötterna på jorden, fostrad av mor Inga-Lisa och far bonden Karl-Axel Gunnarsson. Det är sorgligt att han nu ska följa sin enda dotter till graven, han som mest av alla önskat att Ingelas envisa och tålmodiga kamp mot cancern under nio år skulle fått ett annat slut.
Vi kommer för alltid att sakna dig, Ingela, och din omtanke. När vi dukar till kaffekalas kommer en kopp vara extra fin med guldkant och blommor.
Frid över ditt minne, fina Ingela!
Bill Nelsons syskon
Rigmor, Christina, Carina och Bo med familjer