Emily Palenzuela, Tuna, har gått bort, nära inpå sin 52-årsdag. Fackliga kollegan och vännen Elin Ljunggren skriver "jag har alltid förundrats över hur en sådan liten kropp kunde rymma ett så oerhört stort hjärta".
Jag fick frågan om jag ville skriva några rader om min kära kamrat Emily och är det någon jag vill skriva om så är det just Emily. Det känns väldigt olustigt att skriva om Emily i dåtid, för jag både ser henne med ett stort leende framför mig och hör hennes ständigt glada stämma. Det känns ändå fint att jag alltid kommer att minnas henne så. Kanske var hon den mest levnadsglada människa jag någonsin träffat.
Jag lärde känna Emily 2018 när vi båda blev valda som ledamöter in i avdelningsstyrelsen i Kommunal. Jag var väldigt ny som fackligt förtroendevald, vilket kunde kännas lite läskigt, men Emily fick mig snabbt att känna mig som en i gänget. ”Bara fråga, ingen fråga är för dum att ställas Elin, så känn inte så. Vi hjälper varandra”. I Emilys värld fick alla människor plats, hon var också en som alltid gjorde plats åt alla. Emily var aldrig sen med att ge beröm eller visa uppskattning för människorna i hennes närhet. Hon var alltid en stöttepelare som med sin närvaro gjorde hela sin omgivning bättre.
Vi samåkte ofta till våra möten i Växjö och Emily satt alltid i mitten i baksätet, så att hon både kunde ha koll på vägen och samtidigt kunna föra dialog med oss som satt fram. Det var aldrig en sekund av tystnad i den bilen vill jag lova, det fanns alltid någonting att diskutera och ventilera kring. Emily var alltid påläst och tog sina uppdrag på allra största allvar. Ibland innan svåra beslut skulle tas kunde hon ringa mig dagarna innan och ville höra hur jag tänkte. Vi var varandras bollplank i mycket. Emily fanns bara ett samtal bort och hon hade alltid tid för att prata.
"I Filippinerna där Emily växte upp så var det rent av livsfarligt att vara fackligt ansluten, men trots det var Emily medlem i facket. Det säger väldigt mycket om hur Emily var som person. En riktig företrädare som visade det i sina handlingar. En riktig kämpe", skriver Elin Ljunggren om sin vän.
Jag har även haft förmånen att få ha deltagit på hela tre fackliga kongresser tillsammans med Emily och det har varit en stor trygghet för mig. När jag har tvekat har hon alltid lyft fram och trott på mig vilket har fått mig att våga. Emily såg alltid det bra i alla människor och inkluderade alla. Om fler hade varit som Emily så hade världen varit en mycket bättre plats att existera på.
Jag har faktiskt aldrig varit med om en människa så varm, medmänsklig och godhjärtad. Som alltid såg till att alla andra mådde bra och hade det bra. Som såg möjligheter i stället för svårigheter. Som på riktigt brydde sig om allt och alla i sin omgivning. En människa som aldrig förväntade sig någonting från någon men som alltid gav allt till alla. Den mest osjälviska själ jag någonsin träffat. Jag har alltid förundrats över hur en sådan liten kropp kunde rymma ett så oerhört stort hjärta. Det fanns nog ärligt talat bara kärlek i den kroppen.
Det finns föreningsmänniskor och det finns föreningsmänniskor – men så fanns Emily. Den största föreningsmänniska jag någonsin träffat. Beundransvärd, på alla sätt och vis. I Filippinerna där Emily växte upp så var det rent av livsfarligt att vara fackligt ansluten, men trots det var Emily medlem i facket. Det säger väldigt mycket om hur Emily var som person. En riktig företrädare som visade det i sina handlingar. En riktig kämpe.
"Det känns väldigt olustigt att skriva om Emily i dåtid, för jag både ser henne med ett stort leende framför mig och hör hennes ständigt glada stämma. Det känns ändå fint att jag alltid kommer att minnas henne så. Kanske var hon den mest levnadsglada människa jag någonsin träffat", skriver Elin Ljunggren.
Jag lovar att fortsätta den fackliga kampen och att dagligen arbeta för ett mer rättvist och inkluderande samhälle, lika outtröttligt som Emily kämpade. Tack Emily för allt du har lärt mig och gjort för mig. Tack för alla ovärderliga pratstunder. Jag är för evigt tacksam att just jag fick lära känna dig och för alla fina minnen du gav mig.
Även om det är svårt att acceptera att du inte längre finns med oss så vet jag att du är med på ett litet hörn ändå. Du har lämnat avtryck hos så otroligt många, vilket gör att vi är många som är med dig i denna stund. Jag hoppas att du på något sätt kan känna det. Vi är många som minns och vi är många som aldrig kommer att glömma dig. Vissa människor kommer för alltid vara eviga, precis som du. Jag hoppas du har det bra, var du än befinner dig. Jag säger inte farväl utan på återseende.
Jag saknar dig.
Din fackliga kollega och vän
Elin Ljunggren