Horn
– Det är inte så mycket för resultatet, utan mer för den sociala delen. Man träffar folk från alla samhällsgrupper, säger han inför sin 80-årdag den 31 maj.
John är en aktiv pensionär, förutom orientering engagerar han sig i Södra Kinda bygdegille, Röda Korset och Kisa IS – och så har han hus och tomt att sköta i Horn, där han bosatte sig efter pensionen. John Paulin växte upp i en tid när det fanns gott om arbete i hemtrakterna för unga människor. Han avslutade sitt yrkesliv som gymnasiechef i Enköping, men började redan i tolvårsåldern att arbeta på lantbruk på sommaren. Han växte upp i Klacka Lerberg – en liten ort 13 kilometer norr om Nora – och hans far var gruvarbetare i Stribergs Grufve AB.
– När jag var 13 år jobbade jag på Televerkets förråd i Örebro, och från 15–16 års ålder jobbade jag några somrar i gruvindustrin som reparatör. Jag körde skrapverk i gruvan, som drog endera malm eller slig och lastade järnvägsvagnar, berättar han.
Han arbetade också i anrikningsverket.
– Jag jobbade på 345 meters djup.
I dag skulle man inte släppa in en 15-åring i en gruva!– Haha! Jag var stor och välvuxen. De tyckte jag jobbade bra, skrattar han och berättar att han bodde nio kilometer från gruvan och att bolagets buss kom för att hämta honom vid hemmet inför arbetsskiften.
Men John arbetade också med något helt annat – som portier/vaktmästare på Nora Stadshotell:
– Jag bar väskor, var till Systembolaget och hämtade sprit och piskade mattor, berättar han om de varierande arbetsuppgifterna i hotellbranschen.
Ja, inte saknades arbetsuppgifter. När jag undrar hur hans föräldrar vågade skicka honom fem mil hemifrån, till stora staden Örebro den där sommaren när han var 13 år, säger han:
– Jag bodde själv i en lägenhet. Då fick jag lära mig laga mat.
Johns föräldrar var sjukliga och avled 1953 och 1954, när han var i tonåren. Han växte upp med en yngre bror och två systrar, som var tio och tolv år äldre. Efter att ha blivit föräldralös vid 16 års ålder klarade sig John själv, i eget boende.
– Jag hade inte ens någon förmyndare, säger han.
Efter realskola i Nora väntade Folkskollärarseminariet i Karlstad och därefter militärtjänstgöring på I3 i Örebro. John Paulin var van att jobba om somrarna, så han tjänstgjorde även som plutonbefäl en sommar.
– Jag har aldrig haft sommarlov. Jag har tyckt om att jobba, och förstår inte de som i dag gnäller över att det är stressigt.
Första lärarjobbet fick han i Berga utanför Åmål, där han bodde i skolhusets lärarbostad. Sedan flyttade han till Örebro och undervisade en sjätteklass. Nu är vi framme vid år 1963 – och då ritade och byggde han en husvagn, som godkändes av Bilprovningen. I den bodde han när han förkovrade sig i läraryrket på sommarkurser i Göteborg och Stockholm.
– Jag bodde under Västerbron i Stockholm, det var nära Lärarhögskolan, säger han.
Han gick också ämneslärarutbildning i Lund 1963–64.
I Örebro arbetade han på Gumaeliusskolan till 1972, då han flyttade till Värnamo för att inledningsvis arbeta som studierektor.
– 1978 blev jag rektor på Rydaholmsskolan och fick som uppdrag att planera för ett par nya högstadieskolor, berättar han.
I rektorsområdet han basade över studerade då en flicka vid namn Alice Bah – som sedan 2014 är Sveriges kultur- och demokratiminster.
– Jag förstod att hon skulle ta sig fram i livet. Hon var rätt framåt, säger han och minns att hon redan som barn hade talets gåva.
1979–1980 fick han första skolchefstjänsten, i Åtvidaberg – men Skolöverstyrelsen hade synpunkter på tjänstetillsättningen och han återvände till Värnamo, för att arbeta som rektor och biträdande skoldirektör. Han hade tjänstledigt från Värnamo när han chefade i Åtvidaberg. John Paulin har därefter varit skoldirektör i Sävsjö, Falun och Vimmerby och gymnasiechef i Enköping.
Det är snart 20 år sedan han stämplade ut från skolan, men han följer med i vad som händer och sker inom skolans väggar i dag:
– Det är nog mer tufft i skolan nu än för 20 år sedan, säger han, och tycker att föräldrarna lägger sig i lärarnas arbete nu på ett sätt som aldrig skedde tidigare.
Han saknar inte tiden i skolan – och han har ju annat att syssla med nu. I Horn, där han bor med sin sambo, trivs han som fiskarna i Åsunden:
– Det är som i mina hemtrakter, mycket sjöar och kuperat.
