Vi är nu vid slutet av 2024. Det finns skäl att summera året och vad det betytt för länet.
Både globalt och nationellt har det funnits, som det heter, stora utmaningar. Kriget i Ukraina fortgår och konflikterna i Mellanöstern involverar allt fler länder. Inflation och ökad protektionism anstränger världsekonomin och slår hårt mot exportberoende länder. Den grova våldsbrottsligheten här hemma är långt ifrån besegrad. Och i spåren av allt detta blir minskat barnafödande en logisk konsekvens.
Med dessa yttre förutsättningar är det omöjligt för ett enskilt län att åstadkomma en annan och väsentligt bättre utveckling.
Likväl finns det en del glädjande tecken. Nu öppnas sträcka efter sträcka på en snabbare och säkrare E 22. Efter upprustningen av kust till kustbanan i länet, har vårens och sommarens eviga förseningar avtagit. Driftsbidraget till Stångådalsbanan räddades tills vidare. Och en bit in på det nya året kan vi på nytt flyga till Arlanda.
Linnéuniversitetet har drabbats av besparingar, men visar åter prov på anpassningsförmåga och möter väl de behov av kompetensförsörjning som finns i länet. Tyvärr blir dock forskningen alltmer beroende av extern finansiering.
De gröna näringarna och, inte minst lantbruket, har haft ett gott år. Skörden har gett lite av ett andrum till dessa viktiga, men hårt prövade företagare. Den för överlevnad avgörande omstrukturering mot allt större verksamheter fortgår.
Det har, trots konjunkturen, startats många nya företag i länet under året. Våra största och viktigaste industrier har också visat god motståndskraft.
Sammantaget är dock befolkningsutvecklingen ett allt allvarligare bekymmer. Problemet finns både nationellt och globalt, men har slagit hårdare och tidigare mot Kalmar län. Ansträngningar för att möjliggöra trygga och attraktiva boenden bedrivs på alla nivåer. Att vi har den längsta kuststräckan av alla Sveriges län är en självklar fördel.
Sammanfattningsvis är det min bedömning att Kalmar län ändå hållit ställningarna i en mycket svår tid. Vi har alltid rätt att klaga över den styvmoderliga behandling vi får när det till exempel gäller infrastrukturen. Min erfarenhet är dock att när det väl är gjort, så använder länets invånare sin uppfinningsrikedom och drivkraft till att galant övervinna svårigheterna. Den egenskapen är vår allra viktigaste tillgång.
Gott Nytt 2025!
Allan Widman, Landshövding i Kalmar län