De senaste tre dagarna har jag och min man kunnat prata till punkt utan att bli avbrutna. Bli inte förskräckta nu. Vi har inte satt munkavlar på barnen och låst in dem i källaren. Nej, ni kan vara lugna. De har varit hos sin mormor och morfar i Vimmerby och glatt promenerat runt på Astrid Lindgrens Värld. Frågan är vad VI har gjort. Svaret är väldigt enkelt. Ingenting. I alla fall ingenting speciellt, förutom att jobba.
Vi har bara varit i tregåden tagit ut möblena och vattnat. Den sista meningen skrev min sjuåring som nu är hemma igen och blev nyfiken på vad jag skrev. Utan att veta om det hjälpte hon mig precis att förtydliga vad den här krönikan går ut på. Att vara förälder är det bästa som finns, men ibland vill och behöver man ha en paus. En paus från att bli avbruten. En paus från att hjälpa. En paus från att lyssna. En paus från att titta. Ett andrum där man får vara sig själv utanför föräldrarollen. I den här krönikan vill jag slå ett slag för något som jag tror att många behöver, men alltför sällan ber om eller får. Kravlös barnvakt. För många planeras barnvakt i god tid och har ett tydligt syfte. Antingen ska man åka i väg och göra någonting speciellt eller så har man ett projekt som måste göras klart.
Det här skapar ofta stress och press. I alla fall hos mig. När vi åker i väg vet jag att bubblan spricker så fort vi kommer hem igen. Då är resan över och barnvakten likaså. Om vi ska utföra ett projekt känner jag en plikt och skyldighet att använda varje minut till detta. Så fort vi är klara med projektet är barnansvaret vårt igen. Barnvakten blir en tjänst som vi bara ber om när vi verkligen behöver.
Därför var det så skönt när mina föräldrar frågade om de fick ha barnen några dagar. Inte för att de var tvungna utan för att de så gärna ville. Barnen som avgudar sin mormor och morfar blev förstås överlyckliga. För mig och min man skapade det utrymme för tre välbehövliga och ovärderliga dagar.
Det fanns inget krav på att vi skulle utföra några speciella sysslor under tiden eller åka i väg någonstans. Vi fick bara vara. Hemma. Laga mat tillsammans. Träna tillsammans. Titta på tv tillsammans. Vi fick uppleva vardagen igen. Inte som mamma och pappa utan som par. Ingen stress. Ingen press. Inga förväntningar. Kravlöst helt enkelt.
Jag är så tacksam för dessa dagar och tror att många föräldrar skulle behöva några sådana ibland. Tack vara mina föräldrars initiativ har jag nu laddade batterier och är redo att kliva in i mammarollen igen.