Det Ă€r mĂ„nga som skĂ€nkt pengar. Men nu Ă€r kanaljen försvunnen och kyrkan har aldrig hört talas om insamlingen. âVilka idioter som lĂ„ter sig lurasâ, muttrar Britta. Sedan skyndar hon ut. Skjutsen har kommit. Hon ska till systern som fyller Ă„r. Precis dĂ„ stannar en skĂ„pbil utanför grinden och tvĂ„ mĂ€n kliver ut.
âHej damen, sĂ€jer den ene. Vi jobbar med trĂ€dbeskĂ€rning och ser att du behöver ha lite hjĂ€lp.â DĂ„ Britta invĂ€nder, att det Ă€r för sent pĂ„ Ă„ret blir svaret: âAnnat klimat, andra tider. Nu kan man beskĂ€ra en bra bit in i november. Du ska fĂ„ ett bra pris. Femhundra kronor per trĂ€d. Det dĂ€r lilla trĂ€det följer med pĂ„ köpet och riset lĂ€gger vi ihop i en prydlig hög. Det blir tvĂ„tusen totalt.â Britta tĂ€nker. Ja, nog behöver trĂ€den beskĂ€ras. Och rabatt. Hon Ă„tervĂ€nder in och hĂ€mtar pengarna. Sedan Ă„ker hon.
Men bakom hĂ€cken stĂ„r Signe med Cykeln. Hon har hört allt och anar orĂ„d. âVĂ€snas lite extra om fem minuter, sĂ€ger en av mĂ€nnen. Sedan gĂ„r han till baksidan av huset. Signe tittar försiktigt fram och tar bilnumret, smyger dĂ€refter in till sig och spanar bakom gardinen. En motorsĂ„g startas och Brittas stora pĂ€rontrĂ€d har snart intagit rygglĂ€ge. Nu ser Signe att nĂ„gon rör sig inne hos Britta. Dags att ringa polisen. Men polisen finns sĂ€llan pĂ„ plats pĂ„ landsbygden och kommer nĂ€stan för sent. De haffar karlarna precis nĂ€r de gĂ„r in i bilen för att Ă„ka ivĂ€g, bĂ€rande pĂ„ tvĂ„ stora vĂ€skor.
NĂ€r Britta kommer hem ligger det gamla pĂ€rontrĂ€det tvĂ€rs över hennes trĂ€dgĂ„rd, medan de andra trĂ€den Ă€r lika risiga som tidigare. âNi kan vara tacksam över att ha en sĂ„ rĂ„dig granne, sĂ€ger en polis. Dessutom Ă€r hon vittne pĂ„ att ni betalat tvĂ„tusen. Annars hade det nog varit svĂ„rt att fĂ„ tillbaka pengarna. âPĂ„ tiden att man fick nytta av den dĂ€r nyfikna kĂ€rringen,â fnyser Britta.
Dagen dĂ€rpĂ„ stĂ€dar Britta upp efter inbrottet. Det knackar pĂ„ dörren. Hon öppnar med svabb i hand och huckle pĂ„ huvud. Utanför stĂ„r en man i prĂ€stskjorta. âGod dag, sĂ€ger han. Jag heter Johan och Ă€r er nya kyrkoherde. Ville baraâŠâ LĂ€ngre kommer han inte. âMig lurar man bara en gĂ„ng, vrĂ„lar Britta. Försvinn, din kriminella odĂ„ga!â Och sĂ„ gĂ„r hon till attack med svabben och jagar ivĂ€g mannen ut i trĂ€dgĂ„rden, dĂ€r han lĂ€gger benen pĂ„ ryggen och försvinner.
BelĂ„ten Ă„tervĂ€nder Britta till köket. Dags att ta en kopp kaffe för att lugna ner sig. Tidningen har hon Ă€nnu inte lĂ€st. DĂ€r ligger ocksĂ„ kyrkans tidning. Det Ă€r en bild pĂ„ framsidan. Det kĂ€nns som hon sett den dĂ€r mannen tidigare. âNye prĂ€sten pĂ„ cykelturnĂ© för att presentera sigâ, lyder rubriken. Britta rusar ut men prĂ€sten syns inte till. Med skammens rodnad Ă€nda ner i Ă€ndalykten sĂ€tter hon sig pĂ„ pĂ€rontrĂ€det. En annan Ă€ndalykt, ömmande efter Brittas attack, vilar pĂ„ en stol i köket hos Signe med Cykeln. Kaffet puttrar och Signe sĂ€tter fram nybakade bullar. Men först bjuder hon âLivets dryckâ, som stillnar rĂ€dslan hos en chockerad kyrkans man: Ett litet glas pĂ€ronkonjak.
FrĂ„n sin plats pĂ„ pĂ€rontrĂ€det ser Britta hur Sven Bort i Busk kommer in genom grinden. âTrist, det som hĂ€nde igĂ„r, sĂ€ger han. Jag kan sĂ„ga upp och forsla ivĂ€g trĂ€det om du vill? Vi bĂ„da drar sĂ€llan jĂ€mnt, men i sĂ„na hĂ€r sammanhang mĂ„ste grannar hjĂ€lpas Ă„t.â âTack Sven, sĂ€ger Britta.â Sedan fĂ„r hon brĂ„ttom in. Ingen ska fĂ„ se, nĂ€r Britta Besk lĂ€gger ansiktet i förklĂ€det, och grĂ„ter.
