Ni har hittills fått tagit del av mina vardagstankar och vardagsbekymmer, men när minimänniskorna är på förskolan hoppar jag ur mina mammakläder. Ut ur garderoben flyger i stället mina Mordpodden-kläder. Det är förvisso samma kläder, men ni förstår nog min metafor. Jag jobbar som podcastkreatör och har förstått att det finns ett intresse kring det här lite speciella yrkesvalet. Eller egentligen var det inte ett val från min sida. Det bara råkade bli så.
Efter att jag tagit studenten från Samhäll Media på Vimmerby gymnasium hoppade jag direkt vidare till skolbänken i Kalmar. Jag var säker på min sak. Det var skrivande journalist jag skulle bli. Utbildningen jag hade valt bestod dock bara till hälften av journalistikkurser. Den andra halvan bestod av medieproduktion. Teknik. Redigering. Knappar. Datorer. I mitt huvud såg jag ERROR i röd text och versaler. Det här var långt utanför min skrivande komfortzon.
Jag har alltid varit rädd för att ge mig på saker jag i förväg inte vet om jag kommer klara av. Men jag tänkte att jag helt enkelt fick försöka överleva produktionskurserna för att få njuta av journalistikkurserna. Inte kunde jag då ana att jag fullständigt skulle älska att sitta i redigeringsrummen sena nätter och bara längta efter att få kliva in i våra radio- och tv-studios. När det var dags att fördjupa sig inom valfritt område i den sista kursen valde jag till student-Amandas förvåning inte alls tidningsproduktion, utan radioproduktion. Jag hade förälskat mig i ljudformatet.
Det var jag dock tydligen ensam om, för det var bara jag av närmare 60 elever som hade valt det. Jag bad på mina bara knän om att jag skulle få genomföra kursen ändå. Mitt bönande fungerade och skolan startade upp kursen för min skull. Dock på villkoret att jag skulle klara mig själv utan lärare. Någon dag senare stötte jag ihop med en kurskamrat som jag tidigare knappt pratat med. Linnéa. Hon hade valt tv-projektet, men kände att det var fel och efter att ha pratat med mig gick hon till läraren och bad om att få byta till radio. Han satte henne på pottkanten och sa åt henne att pitcha en idé. I lite halvpanik slängde hon ur sig att hon "ville göra en podcast om mord".
Och så blev det. Vi gjorde den tillsammans. Innan kursen var slut hade jag ett kontrakt i min hand. Projektet som skulle avsluta min skolresa, påbörjade i stället min karriär. Mordpodden var född.
