âGod dag damen, började han och leendet rĂ€ckte nu upp till fĂ€stet pĂ„ det vĂ€lrakade huvudet. Jag vill göra dig uppmĂ€rksam pĂ„, att vi framöver kommer att fĂ„ problem hĂ€r i kommunen, speciellt i och omkring de minsta orterna. Det visar sig vara en trend, att utlandsfödda köper allt fler av husen som blir till salu. Senast nu gamla affĂ€ren, dĂ€r fru Johansson, som nyligen avlidit, bodde. Det köptes av utlĂ€nningar. Vi vill vĂ€l Ă€ndĂ„, att sĂ„ mĂ„nga svenskar som möjligt ska bo i vĂ„ra omrĂ„den, eller hur? Inte minst om man Ă€r lite till Ă„ren och vill ha en trygg boendemiljö.â
âJag hörde att det blivit nya Ă€gare, svarade Signe. Men i min ögon Ă€r det svenskar. De har ju svenskt medborgarskap. Jag har inte trĂ€ffat dem Ă€nnu men jag Ă€r övertygad om att det blir bra. De har bra jobb, Ă€r unga och orkar med att renovera ett stort hus och sĂ„ har de barn och det livar upp i bygden.â Leendet pĂ„ mannen dalade nĂ„got: âJag vill Ă€ndĂ„ att du ska lyssna pĂ„ mitt förslag, sa han. Jag erbjuder ett koncept dĂ€r jag knyter ihop sĂ€ljare och köpare, innan fastigheten kommer ut till försĂ€ljning offentligt. Och Ă€r man lite Ă€ldre kanske man i stĂ€llet för att sitta i ett sĂ„ stort hus som ditt, ska se sig om efter en lĂ€genhet eller seniorboende. DĂ„ kan jag ordna affĂ€ren. Jag har en lista över personer i mitt nĂ€tverk som Ă€r intresserade köpare. Svenskar frĂ„n grunden, dessutom. Vad sĂ€ger du, damen? Notera ditt medgivande pĂ„ min lista och sedan Ă€r det bara att börja fylla flyttkartongerna och se fram emot ditt nya fria liv, med en rejĂ€l slant pĂ„ banken!â
Nu började Signes ansiktsfĂ€rg anta en mörkare ton: âJag har ett gammalt fritt och underbart liv, snĂ€ste hon, och jag tĂ€nker absolut inte förstöra den friden med att fylla flyttkartonger. Fy skĂ€ms, komma pĂ„ nyĂ„ret och lura folk och tala illa om andra! Försvinn! Jag vill inte se dig pĂ„ min tomt! Min far hade ett uttryck som stĂ€mmer in pĂ„ sĂ„na som du: Om man stryker fan medhĂ„rs, fĂ„r man med sig lössen hem!â
Nu var leendet borta. âSynd om dig, kĂ€rring. Du kommer Ă„ngra ett bra erbjudande. Jag gĂ„r till din granne i stĂ€llet. Jag sĂ„g henne pĂ„ trappan nĂ€r hon sopade bort snö och hon sĂ„g mycket trevligare ut, Ă€n du! Med en ilsken blick vĂ€nde mannen pĂ„ klacken, med siktet instĂ€llt mot Britta Besks hus. âDet hĂ€r ska bli intressant,â tĂ€nkte Signe. Hon gick in och öppnade en springa i fönstret och kikade ut. Hon sĂ„g hur mannen som Ă„terigen anlagt flinet, började prata med Britta, som tagit en paus frĂ„n snösopandet. Sedan hördes ett illvrĂ„l: âBort, din kanalje! Komma hit och lura av mig hus och hem! Nu ska hĂ€r sopas rent!â Och sĂ„ lĂ€t Britta kvasten dansa pĂ„ mannens rygg Ă€nda tills han var utom synhĂ„ll. Med högburet huvud vandrade hon tillbaka. PĂ„ trappan blev hon varse Signe i fönstret. NĂ€r hon gjorde en elak grimas Ă„t henne sĂ„g hon inte en isflĂ€ck utan stöp pĂ„ Ă€ndalykten. âOj! Det dĂ€r gjorde nog ont i mittens rike, flinade Signe. Men jag mĂ„ste sĂ€ga att det var rekorderligt att jaga bort den dĂ€r kobbeln. Ve och fasa om Britta skulle flytta! Hon Ă€r hemsk, men man vet vad man har pĂ„ andra sidan staketet! â
NÄgon timme senare tog Signe ut en hÀrligt doftande sockerkaka ur ugnen. NÀr den svalnat tog hon sitt bakverk och begav sig bort mot gamla affÀren. Hon skulle hÀlsa de nya Àgarna vÀlkomna. Bara en bit saknades. Den hade hon lagt i Brittas postlÄda.