De kan tydligen ge en väldigt dåligt mamma-samvete också. Inte alla fåglar. En specifik. Tranan. Det finns en ytterst lokal tradition i sydöstra Småland, Öland och Blekinge där en trana den 25 mars lägger godis i barnens strumpor. Lite som julstrumpan, fast den skäggige mannen är alltså utbytt mot en fågel.
Det kanske är mysigt om man är bekant med den. Det var ju tyvärr inte jag. Tranan har aldrig flugit till Vimmerbys barn vad jag vet. Inte hem till mig i alla fall så jag hade helt missat den här traditionen. En förälder nämnde det för mig dagen innan så jag hade alltså min chans att ordna en liten godisstrumpa, men eftersom påsk inföll bara några dagar senare kände jag att min ork inte riktigt räckte till både en hare och en fågel så jag valde att prioritera haren som jag själv älskade som barn och hoppades att Novas kompisars föräldrar var lika obekanta med fågeltraditionen som jag. Så var tyvärr inte fallet.
En förtvivlad minimänniska kom hem och berättade att en trana minsann hälsat på hos alla barnen i klassen utom henne. Så var det troligtvis inte, men att hon kände så fick det att hugga till i mammahjärtat. Jag förklarade att tranan bara hade tid att flyga hem till några barn. När hon fick reda på att det var ett helt år kvar tills tranan skulle dyka upp nästa gång var sorgen total.
I ren desperation sa jag att det möjligtvis kunde vara så att tranan flög runt en natt till för att åka till barnen han inte hunnit med. Min man tittade på mig med en blick som sa att jag nu gått över curlinggränsen. Men hoppet som tändes i dotterns ögon fick mig att stå fast vid min idé.
Vi hängde upp strumpor och ett överlyckligt barn kröp ned i sängen. Jag låg bredvid och skulle precis börja läsa när hon bad mig googla på hur en trana ser ut. På mobilskärmen dök det upp en närbild på en fågel som såg fullständigt galen ut. Det var såklart just den som fångade Novas uppmärksamhet och hon fick panik. Två timmar tidigare hade hon gråtit för att tranan inte hade kommit. Nu grät hon för att tranan kanske skulle komma.
Jag tog bort strumporna, men tydligen hade någon i klassen fått godis i sina stövlar, så alla skor i hallen var också tvungna att gömmas. Det var en lättad Nova som vaknade upp och insåg att tranan inte hade hälsat på. Och en lättad mamma som kanske tack vare en googling kommer undan den här traditionen.