Den 27 maj 1965 invigdes Kolmårdens Djurpark. Intresset var enormt. Bilkön var två mil lång och över 40 000 personer kom till invigningen. Resten är, som vi brukar säga, historia. Idag är parken en av de mest besökta i landet. Rekordåret 2019 kom det mer än 737 000 besökare dit.
Skaparen och grundaren Ulf Svensson – som själv beskriver sin idé om ett stort fritidsområde med djurpark som en snilleblixt – fyller 90 år idag, men hans liv är så mycket mer än djurpark.
Vi börjar intervjun där. Före Kolmårdstiden.
– Du tänker på Marsbäcken, säger Ulf Svensson.
Precis.
– Det var väldigt roligt. Jag hade gett mig den på att ge barnen en upplevelse de aldrig upplevt tidigare.
Paret Ulf och Marianne Svensson (de har varit gifta i 65 år i år!) flyttade till Östergötland och Kolmården från Mariestad 1954. Kolmården var i början av 1960-talet en av Sveriges svagaste kommuner, när Ulf Svensson blev landets första betalde kommunalkonsulent med uppdraget från politikerna att "hitta på något".
Där och då fanns inte en djurpark i tankarna.
Han hade fullt upp med organisera kurser och fritidsaktivteter som konsulent för Svenska Scoutförbundet. Det var i det arbetet han upptäckte Marsbäcken.
– Jag tog kontakt med kommunen i Västervik och frågade om vi fick hyra den för sommarläger för funktionshindrade. Det var inga problem. Vi fick ett också ett anslag, som precis täckte hyran.
Första lägret 1961 blev spännande.
– Jag tog kontakt med Marinens högsta chef och frågade om de inte kunde komma till Västervik med ett lämpligt fartyg och ta med alla lägerdeltagarna på en tur ut på havet. De ställde upp med en minsvepare och tog en ordentlig tur till Gotland och tillbaka. Alla fick sedan ett mössband med båtens namn som minne.
Andra året landade en helikopter vid Marsbäcken.
– Jag ringde chefen för Flygvapnet och frågande om det kunde göra en upplevelseresa med helikopter för alla ungdomar och ledare. De tackade ja och tog med alla på en tur runt i Småland.
Under hans tredje och sista år vid Marsbäcken dök polisen upp med bilar och MC.
– Ungdomarna fick åka med de olika fordonen runt i skogarna kring Marsbäcken med ljudet av polissirener och påslaget blåljus. Det var en dröm att stå vid sidan och se deras glädje.
– De tre somrarna är ett fint minne för mig, som jag alltid bär med mig. När idén om djurparken blev verklighet så fick andra ta vid och driva lägren vidare. Djurparken tog min tid.
På senare år engagerade han sig starkt för Barndiabetesfonden, skapade pris för unga begåvningar och skrev också, tillsammans med Per Frankelius, boken "Svenssons svindlande affärer – Snilleblixten som räddade Kolmården". Just Barndiabetesfonden ligger honom varmt om hjärtat. Han har tillsammans med ambassadören Berit Malmqvist dragit ett stort lass under tio åren, där det aldrig funnits några tvivel om varför.
– Jag fick ett brev från en pappa till en nioårig flicka som drabbats av diabetes. Det var ett brev med mycket oro och känslor, där flickan en dag hade frågat sin pappa om det gör ont att dö och sagt ”om det inte gör det så är det bättre än att behöva sticka mig varje dag". Det kändes rätt i hjärtat och gav oss alla mer kraft och styrka att verkligen försöka hjälpa till.
Han tar 90-årsdagen med ro.
– Det är väl egentligen inget man firar, men det är skojigt att man fått hänga med så här länge, säger Ulf Svensson och skrattar.
