Simlärarens insats räddade Bos liv – och Edwins senap

Vad Bo Nilsson än tagit sig för har det slutat med succé. Förutom den där gången då han som sexåring höll på att drunkna. 

– Jag gick på simskolan vid kallbadhuset som låg jämte Slottsholmen. Tidigt en morgon kom jag dit före alla andra. Jag tänkte att jag tar mig ett dopp innan de andra kommer. Det fanns en trätrappa till vattnet och där gick jag ner. Jag gick och gick och till slut hamnade jag under vattnet. Jag hann tänka på hur vackert det var där under vattnet med all mossa som växte på stenarna, innan en av simlärarna drog upp mig, säger Bo och ler.

När Bo gått ut läroverket kom idrotten att bli allt viktigare men redan under skolåren fanns intresset där.

– Jag var duktig i skolan men jag ville hellre idrotta. När jag skulle läsa läxor hade jag skolboken ytterst men innanför den höll jag något som hade med sport att göra, säger han och skrattar.

Bo började som pojke att spela fotboll och han hade onekligen talang. Så började det att hållas cykeltävlingar i Allén i Västervik en gång i veckan och då väcktes ett annat intresse.

Rune som var ordförande i cykelklubben frågade Bo om han inte skulle börja åka cykel. 

– Jo, jag kan väl prova svarade jag. Så tog vi en sväng utanför stan. Jag var då 17 år, säger Bo. 

Rune försökte åka ifrån Bo i Jennybacken, men det gick inte, Bo var utan tvivel snabbare. Han slutade med fotboll och började cykla istället.

Bo tränade i tre veckor och sedan skulle han ställa upp i sin första tävling i Ålem. Han vann de fyra första tävlingarna han deltog i och satte tre banrekord. Bo fortsatte vinna tävlingar runt om i Småland och Östergötland. När han var 18 år blev det snart dags för större tävlingar.

– Rune sa åt mig att nu är du så bra så nu ska du åka SM uppe i Stockholm. Han ringde upp till förbundskaptenen i svenska cykelförbundet och sa åt dem att hålla utkik efter en Bo Nilsson från Västervik.

Dagen innan tävlingen cyklade Bo från Västervik till Stockholm med ett tält på styret och en väska på pakethållaren med tävlingskläder. 

– Jag var för snål för att ta tåget. Jag cyklade cirka tre mil per timme, så det tog väl tio timmar. Jag slog upp tältet i Midsommarkransen som inte var bebyggt på den tiden. Jag trodde det skulle vara bra träning men där begick jag mitt livs misstag. 

Efter några mils körning under själva tävlingen kom det nämligen en bil jämsides med Bo och frågade om han kört omkull eftersom han inte höll den fart de räknade med att han skulle. Då förstod Bo att han inte hade något krut kvar efter gårdagens långa tur på 32 mil.

Efter lumpen tog kärleken till Västerviksflickan Lilian över kärleken till cykeln.

– Vi förlovade oss 1950, gifte oss 1953 och 1958 föddes vår son Mats. 

Bos pappa Edvin Nilsson var handlare i Västervik. 1949 öppnade han Västerviks första snabbköpsbutik i Johannesdal, den andra i Kalmar län. Bo, som utbildade sig till dekoratör i Stockholm, började arbeta i pappans butik.

– På den tiden hade speceributikerna skyltfönster så jag hade fyra skyltfönster att dekorera i min pappas butik, samtidigt som jag även jobbade i butiken. 

På den tiden fick man tillverka allt själv. Till julskyltningen hade Bo mellan 200 och 300 arbetstimmar bara till att göra dekorationsmaterial och skyltar, de mesta i papp.  

– Det kunde röra sig om ett stjärnfall som började på utsidan av skyltfönstret och fortsatte på insidan. Där hängde den hela december, idag hade den nog inte fått hänga kvar särskilt länge. 

Även inom dekoration vann Bo tävlingar, så kallade skyltningstävlingar. 

– Jag vann två guldklockor och en veckas lyxresa till London. 

1962 fick butiken en förfrågan från ett närliggande charkuteri om de inte kunde ta fram en hemlagad senap som kunde säljas ihop med köttet och korven. Bo började då tillverka julsenapen hemifrån, efter mamma Naemis recept. Edwins senap var ett faktum och började sitt segertåg ut över landet. I dag är det Bos son Mats som driver företaget Edvins Fine Food, som fortfarande tillverkar den populära senapen i sin fabrik i Västervik.

1972 tog Bo över pappans butik och öppnade Rätt Livs, som även det kom att bli en institution i historien över Västerviks livsmedelsbutiker. 

Parallellt med arbetet började Bo att spela golf 1962 och kom även där att bli mycket duktig. Totalt har han vunnit ett tjugotal guldmedaljer i seriegolf och distriktsmästerskap. Två stycken SM-medaljer har han också i sin samling då han vann klassen H75 både 2005 och 2006. 

Golfen är fortfarande en viktig del av Bo Nilssons liv. På golfbanan kan han koppla av och fokusera, menar han. Något som även en nybliven 90-åring kan behöva ibland.