"Det Àr inte ett arbete, det Àr en del av livet. Jag har mÄnga bra vÀnner och kontakter vÀrlden över, jobbar med helt fantastiska djur och fÄr uppleva mycket. SÄ det ger vÀldigt mycket, men tar mycket ocksÄ."
Som liten fÀngslades Andreas Fahlman av naturprogram och undrade hur det var att jobba sÄ nÀra djuren.
â Det verkade spĂ€nnande. Sedan hade jag en bror till min morfar som jobbade inom svenska marinen och dök vĂ€ldigt mycket, sĂ„ jag blev nyfiken pĂ„ dykning och dykforskning.
Som 23-Äring lÀmnade han HÀrnösand och Sverige för Hawaii.
â Det var pĂ„ 90-talet. Det fanns inga jobb, men att bo i Sverige har mĂ„nga fördelar. CSN gav mig möjligheten att studera utomlands. Jag pluggade marinbiologi i USA i tre Ă„r. Jag blev helt förĂ€lskad i djurfysiologi, berĂ€ttar han.
Han studerade vidare och doktorerade inom dykforskning i samarbete med den amerikanska flottan. Sedan dess har det blivit mÄnga Är med forskning och fÀltstudier i framför allt Nordamerika, men Àven Sydamerika, Afrika och Europa.
â Jag har gjort mycket och har haft tur. Vi som kommer frĂ„n Sverige har stora möjligheter att förverkliga det vi vill. Jag tror inte sĂ„ mĂ„nga tĂ€nker pĂ„ det. Att resa Ă€r vĂ€ldigt bra för man ser hur bra man har det. Jag Ă€r nog den mest lyckligt lottade personen jag kĂ€nner, ler han.
Nu senast kommer Andreas Fahlman frÄn Spanien och Oceanografics forskningsstiftelse. I somras fick han erbjudandet frÄn KolmÄrdens djurpark om att ta över som forskningschef efter Mats Amundin.
Vad var det som lockade dig?
â Mycket personliga möten, nĂ€r jag trĂ€ffade personalen. Speciellt Mats Amundin, vad han har gjort. Möjligheterna. Allt frĂ„n Ă€garnas vision ner till de som arbetar pĂ„ "marken" med djuren. Filosofin. Man gör sĂ„ pass mycket arbete som jag tror att folk inte kĂ€nner till. Just det hĂ€r med forskning, vĂ€lmĂ„ende för djuren. Man vill göra det bĂ€ttre för djuren hĂ€r och för djuren i naturen.
Han Àr vÀl medveten om att det finns kritiker, men han menar att de ofta inte kÀnner till helheten.
â Det Ă€r sĂ„ lĂ€tt att sĂ€lja "djur i bur". Att de Ă€r i fĂ€ngelse. Ja, jag hĂ„ller med om att det Ă€r ett annorlunda liv, men Ă€r det bĂ€ttre att leva i en vĂ€rld dĂ€r man knappt kan överleva, pĂ„ grund av att vi mĂ€nniskor har förstört den sĂ„ mycket?
Delfinshowen "Life" hade premiÀr 2013 pÄ KolmÄrden och belyser miljöförstöringen.
Andreas Fahlman har en gedigen erfarenhet av forskning och fÀltstudier, pÄ framför allt marina dÀggdjur. Bland annat har han tillsammans med kollegor utvecklat ett instrument som gör att man kan göra spirometri pÄ delfiner. AlltsÄ en metod för att undersöka om delfinen har astma eller andra lungproblem.
â DĂ„ Ă€r det vĂ€ldigt bra att kunna utgĂ„ frĂ„n delfiner i akvarium. Vi vet vilka deras Ă„lder, kön, om de Ă€r friska eller sjuka. Det Ă€r bra vid valideringsstudier. Sedan har vi pĂ„börjat studier med djur ute i naturen.
Tidigare forskningschef Mats Amundin undersöker delfinen Vicky 2009. Amundin Àr en stor orsak till att Andreas Fahlman ville till KolmÄrden. "Han Àr en oerhörd inspiration."
Arbetet som forskningschef innebĂ€r att Andreas Fahlman hĂ„ller i trĂ„darna kring forskningen. Förutom Mats Amundin, som pĂ„ pappret gick i pension för ett Ă„r sedan â men som i allra högsta grad fortfarande Ă€r verksam, arbetar elever pĂ„ Linköpings universitet med olika projekt.
En av forskarna pÄ LiU har satt sÀndare i hornen pÄ noshörningarna pÄ KolmÄrden för att se hur de rör sig och hur de mÄr.
Resultatet kan gagna bÄde vilda djur, som riskerar bli offer för tjuvskyttar, och de i parken. Genom att analysera datan kan forskarna se hur noshörningarna reagerar nÀr det Àr mycket besökare i parken. Drar de sig undan och blir de stressade?
â Det blir som ett fingeravtryck av vĂ€lmĂ„ende. I dag Ă€r bedömningen subjektiv pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att man utgĂ„r frĂ„n att trĂ€narna ser hur de beter sig. Om vi kan mĂ€ta hur de faktiskt mĂ„r kan vi förĂ€ndra strukturen i parken sĂ„ det blir bĂ€ttre för dem.
Andreas Fahlman ute i fÀlt för drygt 15 Är sedan.
Hemma i Sverige kommer mycket tid att lÀggas pÄ att analysera data och jobba med kurser pÄ universitetet. DÄ kan han leva ett ganska vanligt liv med kontorsarbetstider.
â Det ser annorlunda ut i fĂ€lt. DĂ„ gĂ„r man upp kanske vid 04 pĂ„ morgonen för dĂ„ ska man förbereda och gĂ„ till en bĂ„t, sedan Ă€r man ute och guppar pĂ„ havet till 16, 17. Sedan vĂ€ntar mer arbete eftersom man mĂ„ste förbereda för nĂ€sta arbetsdag och svara pĂ„ mejl. Sedan Ă€r klockan 22. Det Ă€r intensivt.
Andreas Fahlman Ă€r ny forskningschef pĂ„ KolmĂ„rden. Han anser att en viktig del i jobbet Ă€r att visa besökarna vilka forskningsprojekt KolmĂ„rden gör â och vad resultaten betyder.
Det lÄter svÄrt att ha ett familjeliv?
â Ja du, sĂ€ger Andreas och skrattar.
â Jag har tvĂ„ barn, men de bor i Kanada med sin mamma. Hon har varit jĂ€ttebra.
Efter separationen har de funnit sÀtt att vara tillsammans, Àven nÀr de bor lÄngt ifrÄn varandra.
â Man kan ses med videosamtal, prata och skicka meddelanden. Det Ă€r ett annorlunda sĂ€tt att hĂ„lla kontakten. Jag tror att man mĂ„ste försöka att söka det som fungerar och se till det positiva, sĂ€ger Andreas Fahlman och fortsĂ€tter:
â Det Ă€r svĂ„rt för nĂ„gon som inte har samma intresse eller sjĂ€lv brinner för sitt jobb att förstĂ„. Jag drömmer om jobbet och drömmer fram lösningar. Mycket snurrar hela tiden. Det ger oerhört mycket men tar ocksĂ„ mycket av ens liv.