Milo Àr en mirakelbebis, han har överlevt mot alla odds och det Àr först nu som mamma Emelie börjar kunna slappna av.
Emelie sitter i soffan hemma i Blackstad med ett litet knyte i famnen. DÀr ligger Milo, sju mÄnader gammal. Visste jag inte att han var sju mÄnader sÄ skulle jag förmodligen tro att han var i princip nyfödd, sÄ liten Àr han.
Milo Àr en mirakelbebis, han har överlevt mot alla odds och det Àr först nu som mamma Emelie börjar kunna slappna av. Men vi tar det frÄn början.
â NĂ€r jag var i vecka 17 sĂ„g de pĂ„ ultraljudet att det var en knöl ovanpĂ„ hans mage. I VĂ€stervik hade de inte en aning om vad det var för nĂ„got sĂ„ jag fick Ă„ka pĂ„ extra ultraljud, sĂ€ger Emelie.
Hon blev snart skickad frÄn mödravÄrden till en specialistavdelning. DÀr gjorde de Äterigen ett ultraljud och kunde konstatera att allt inte stod rÀtt till. Emelie skulle fÄ komma tillbaka tvÄ veckor senare.
â Det sĂ„g likadant ut dĂ„ och jag blev skickad till Linköping dĂ€r de gjorde nya ultraljud och fostervattenprov. De trodde att det var tarmarna som var pĂ„ utsidan, vilket sedan syntes tydligare lĂ€ngre fram i graviditeten, sĂ€ger Emelie.
Hon fick gÄ pÄ ultraljud varannan vecka under resten av graviditeten. I slutet av april skulle Emelie Äka pÄ en undersökning i Stockholm för att planera ett kejsarsnitt men sÄ blev det inte.
â Mamma kom hit den 21 februari för att lĂ€mna Milos vagn hĂ€r. Jag hade precis varit och handlat och vi skulle Ă€ta, dĂ„ kĂ€ndes det som att jag kissade pĂ„ mig och efter tre till fyra timmar sĂ„ hade jag bytt byxor fyra gĂ„nger och jag sa till mamma att jag tror att vattnet har gĂ„tt, sĂ€ger Emelie.
Detta var klockan tre pÄ eftermiddagen och klockan sex pÄ kvÀllen Äkte hon in till förlossningen pÄ VÀsterviks sjukhus.
â De visste inte vad de skulle göra, sĂ„ jag var dĂ€r i tvĂ„ timmar och sedan blev det ambulans upp till Stockholm. DĂ€r försökte de stoppa förlossningen för att lungorna skulle hinna mogna lite mer eftersom allt var sĂ„ outvecklat, sĂ€ger Emelie.
Det fungerade i tre dagar. Sedan fick Emelie 40 graders feber och en stor infektion. Hon kunde bara ligga ner och mÄdde vÀldigt dÄligt.
â Jag minns att jag hade sĂ„n huvudvĂ€rk. PĂ„ eftermiddagen blev det kejsarsnitt och Milo hade ett infektionsvĂ€rde pĂ„ 170, Ă€r man frisk ligger det under 10, sĂ€ger Emelie.
Milo föddes i vecka 24 + 3. Han vÀgde inte mer Àn 588 gram nÀr han kom ut och var 29 centimeter lÄng, hans första storlek var 32.
â Jag sĂ„g honom inte förrĂ€n dagen efter, de visste inte om han skulle klara sig, sĂ€ger Emelie.
Milo föddes i vecka 24 + 3. Han vÀgde inte mer Àn 588 gram och var 29 centimeter lÄng, hans första storlek var 32.
Att se sin lilla Milo ligga i respirator med en massa slangar överallt vÀckte starka kÀnslor hos Emelie.
â Hans huvud var inte större Ă€n en snusdosa. Det var jĂ€ttelĂ€skigt att se honom, han var sĂ„ outvecklad. De sa att de hade gjort vad de kunnat och att de lagt tarmarna i en slags pĂ„se pĂ„ magen, sĂ€ger hon.
Sannolikheten var inte stor att han skulle överleva.
â De sĂ€ger att han Ă€r ett underverk. Milo Ă€r den första bebisen i Sverige som har överlevt gastroschisis (att man föds med tarmarna utanför magen) och varit sĂ„ tidigt född.
Emelie tycker att perioden pÄ sjukhus var mycket pÄfrestande.
â Man har ju varit sĂ„ isolerad, har inte kunnat be mamma komma upp nĂ„gra dagar till Stockholm för Milo har legat mycket under övervakning, sĂ€ger hon.
Emelie bodde med Milo pÄ Karolinska i Stockholm frÄn februari till maj 2021. Ett tag sÄg det inte sÄ ljust ut.
â Vi hade ett lĂ€karsamtal i Stockholm nĂ€r Milo var cirka tvĂ„ till tre mĂ„nader gammal. DĂ„ sa lĂ€karna att det Ă€r klart att de vill rĂ€dda alla barn men att frĂ„gan var vad som vore bĂ€st för Milo. Han hade jĂ€tteinfektioner hela tiden och tolv olika maskiner som sprutade in olika medel för att han skulle överleva. Alla maskinerna var kopplade till hans lilla fot. Det kĂ€ndes som att det aldrig tog slut, sĂ€ger Emelie.
Milo hade tolv olika maskiner som sprutade in olika medel för att han skulle överleva. Alla maskinerna var kopplade till hans fot. "Det kÀndes som att det aldrig tog slut", sÀger mamma Emelie.
LÀkaren frÄgade Emelie vad hon tyckte de skulle göra om han fortsatte att fÄ stora infektioner och om hans tillstÄnd blev sÀmre.
â Jag sa "gör allting för att rĂ€dda honom". Varje timma handlade om överlevnad för Milo, sĂ€ger hon.
NÀr Milo var tre mÄnader fick han plötsligt ett hjÀrtstopp. Emelie hade lagt mÀrke till att Milo varit vÀldigt hÀngig under dagen, mer Àn vanligt vilket hon sa till sjukvÄrdspersonalen som kopplade upp Milo sÄ att de kunde följa hans hjÀrtrytm och puls pÄ en skÀrm.
â Jag satt och tittade pĂ„ honom hela tiden, jag hann bara titta bort i tre till fyra sekunder nĂ€r det rusade in personal i salen. DĂ„ var han kritvit i ansiktet och död. HjĂ€rtat stannade, han var död i sex minuter, sĂ€ger Emelie.
Först kom det in tre stycken i rummet och en tryckte pÄ akutlarmet.
â Jag skrek, grĂ€t och hade panik. De tog honom och la honom pĂ„ sĂ€ngen och gjorde hjĂ€rt- och lungrĂ€ddning i tvĂ„ till fyra minuter men det gick inte och sköterskan skrek "kan vi fĂ„ hit personal för vi hĂ„ller pĂ„ att förlora honom", sĂ€ger Emelie lugnt medan Milo ligger och sover i hennes famn.
Det Àr svÄrt att ta in att detta lilla liv var sÄ nÀra döden för bara nÄgra mÄnader sedan.
Det rusade in ytterligare Ätta personer i salen och Emelie berÀttar att de satte en ventilator pÄ honom och att de efter fem till sex minuter fick igÄng honom igen.
â Sedan försvann de med honom till ett akutrum och de sa till mig att sitta kvar sĂ„ lĂ€nge. Jag sĂ„g honom genom dörren, sen lĂ„g han pĂ„ övervakning i tre veckor uppkopplad och de tog prover regelbundet.
Milo har opererats genom att man försiktigt tryckt in tarmen i bukhÄlan och sedan slutit hÄlet i bukvÀggen.
Milo Àr utan tvekan en mirakelbebis, han har överlevt ett hjÀrtstopp, en blodförgiftning, tvÄ större infektioner och en lunginflammation.
Det var i maj som Emelie och Milo kunde komma hem till VÀstervik igen men Milo behöver fortfarande daglig vÄrd.
â Vi Ă„ker in varje dag för att hĂ€mta hans numeta, hans resterande mat, det han inte Ă€ter sjĂ€lv fĂ„r han i droppform, dygnet runt, sĂ€ger Emelie.
Tanken Àr att Milo ska Àta mer och mer mat i munnen och att man ska sÀnka droppet men det fÄr inte göras för fort för det klarar inte hans tarmar av.
Idag Àr Milo sju mÄnader, vÀger 4 953 gram och Àr 53 centimeter lÄng. De tror inte att han har fÄtt nÄgra hjÀrnskador trots allt han har gÄtt igenom.
â Det beror pĂ„ den fantastiska vĂ„rd han fick pĂ„ Karolinska sjukhuset i Stockholm, sĂ€ger Emelie.
Emelie har lÀrt sig mycket av denna resa, inte bara att man inte kan ta nÄgot för givet hÀr i livet.
â Jag har ocksĂ„ tvingats lĂ€ra mig att hantera min rastlöshet, jag har suttit och tittat mycket pĂ„ serier och Ă€tit godis, sĂ€ger Emelie och lille Milo börjar sakteligen att vakna och strĂ€cker nöjt pĂ„ sig i hennes famn.
Milo fÄr extranÀring genom en dropppÄse som mÄste Äka och hÀmtas varje dag dÄ pÄsen bara hÄller i 24 timmar. "Hade jag inte fÄtt lÀra mig hans pump sÄ hade vi inte varit hemma Àn. Han ska ha den ytterligare sex mÄnader tror de", sÀger mamma Emelie.