Melker Djurstedt möter upp på gården Wennebjörke tidigt en fin sensommardag. Där hyr han och sambon Stina en lägenhet och vi tar plats på balkongen där utsikten över sjön Krön är vidunderlig.
Vi slår oss ner med var sin kopp kaffe och Melker gör ett försök att summera de snart 30 första åren av sitt liv.
– Jag är född och uppvuxen i Södra Vi som den tredje av en brödraskara på fyra. Släkten kommer från Djursdala där jag också bott en tid. För fyra och ett halvt år sedan fann jag kärleken i Stina och vi har bott i Wennebjörke i ett par år nu, säger Melker Djurstedt och antyder att en flytt kan bli aktuell inom en överskådlig framtid av en speciell anledning.
– Stina väntar vårt första barn inom kort så det är klart att vi håller utkik om det dyker upp något lämpligt hus. Det skulle mycket väl kunna vara i Vimmerby, men helst bor jag på landet och gärna i Djursdalatrakten.
Skog och mark, det är utan tvekan Melker Djurstedts naturliga habitat. I jobbet i den egna firman där han är verksam inom skog och trädgård och även i rollen som jägare. Att han skulle jobba med något praktiskt stod klart ganska tidigt. Skolgången var aldrig något Melker uppskattade.
– På låg- och mellanstadiet i Södra Vi hade jag det väldigt svårt att hålla koncentrationen. Tankarna var inte alltid där de skulle. När jag började på högstadiet blev det bättre tack vare att jag träffade folk som tänkte mer som mig. Till slut gick jag ut högstadiet med godkänt i alla ämnen, VG i idrott och MVG i musik, säger Melker Djurstedt.
Musiken kom in i Melkers liv på allvar i 13-årsåldern. Han lärde sig på egen hand att spela gitarr och började skriva låtar.
– I musiken fann jag min identitet. Vi bildade ett punkband med några kompisar som hette Alltid Attack och hängde i replokalen i källaren på AL-skolan ständigt. Det var en härlig tid.
När det var dags för gymnasiestudier gjorde Melker tre försök att börja på olika program under det första året, men fann aldrig något som han gillade.
– Jag provade Skogsprogrammet i Helgesbo först, men fick nog efter två veckor. Sedan passade varken El- eller Industriprogrammet så jag hoppade av och började jobba som 16-åring istället.
Han sökte sig till skogen som alltid varit ett stort intresse. Valet föll på att bli manuell huggare.
– Jag gick i min farfars fotspår där. På hans tid röjde man med yxa och körde ut timret med häst. Jag hade alltid fascinerats av att höra honom prata om arbetet. Det är hårt och slitsamt och man är mycket själv i skogen, men det passar mig perfekt.
På senare år har Melker vidgat sina vyer och fokuserat alltmer på att jobba i trädgårdar med att beskära träd och häckar. Den biten kom han i kontakt med genom Klas Svensson som drev företaget Lövverket i trakten tidigare.
– Klas är utbildad arborist och jag fick chansen att börja som hjälpreda åt honom. Efter två år som lärling hos honom jobbar jag nu mest med sådant, även om jag inte kan kalla mig arborist, säger Melker Djurstedt.
När coronapandemin bröt ut i våras var Melker ett tag orolig vilka följder det skulle få för hans verksamhet. Några månader senare kan han konstatera att han oroade sig i onödan.
– När folk har varit hemma mycket har de upptäckt att trädgården behöver fixas till så jag har fått jobba intensivt hela sommaren. Semester har inte varit aktuellt.
Något som drabbats av coronapandemins följder är däremot Melker Djurstedts sidosyssla med musik. Han är till vardags ena halvan av duon Per-Melkerz där Per Sohlberg är den andra.
– Pelle och jag har det väldigt kul ihop när vi spelar vår irländska punk- och folkmusik. Det är tråkigt att inte kunna göra det som läget är nu och jag längtar efter att få chansen igen.
Melker har ytterligare ett ben att stå på inom musiken. Han har utbildat sig på folkhögskola i Markaryd i ett år inom ljud- och ljusteknik.
– Det gjorde jag mest för att jag stått mycket på scen och alltid undrat över hur tekniken bakom funkar. Under utbildningen fastnade jag mest för tekniken bakom ljuset. Därför har jag jobbat en del med ljussättningen på flera festivaler och åt en del stora artister och det är också väldigt roligt.
Det är ganska stora kontraster mellan att stå på scenen och uppträda inför en stor publik mot Melkers vardagliga jobb där han är mycket ensam. Han gillar dock att göra både och.
– När jag är på scenen så kliver jag in i en roll och får bara stå där och släppa loss. Det är underbart. Jag har även ägnat mig en del åt skådespel och varit med i musikal. Dessutom har jag gjort en sommar som gast på Spökhuset på Liseberg. Det är det roligaste jobb jag har haft. Jag har aldrig varit skådespelare på Astrid Lindgrens Värld, men har en liten dröm att få spela rövare i Mattisborgen där någon gång.
Melker har även ett förflutet som dokusåpastjärna. Den rollen var han dock inte särskilt bekväm med.
– Jag ansökte till Farmen 2011 och blev antagen. Jag såg fram emot att få prova på livet som man levde det förr i all enkelhet på en gård. Efter två och en halv vecka hade jag dock fått nog och valde att kliva av frivilligt. Själva livet på gården var ganska roligt i många stunder, men det psykologiska spelet där alla gjorde allt för att vinna var jag inte mogen för då. Hade jag varit med nu tror jag att jag hade vunnit, säger Melker som även har en del idrottslig bakgrund.
– Jag har spelat mycket fotboll i Södra Vi och Djursdala. Jag uppskattade mest försäsongen när man fick träna hårt. Under matcherna kunde jag gilla att kämpa och slita och gemenskapen med de andra i laget. Däremot har jag alltid haft svårt för inställningen att allt handlar om att vinna. Därför var matcher inte riktigt min grej.
På senare tid har Melker fastnat för längdskidåkning och till vintern väntar en riktig utmaning.
– Jag har anmält mig till Vasaloppet. Man får inte vara rädd för att prova saker.
Att bli äldre är inte något som Melker räds utan snarare ser fram emot. Själva firandet på 30-årsdagen kommer bli sparsamt av flera skäl.
– Jag hade planerat att bjuda in till fest med helgrillat vildsvin, men det får vänta när läget är som det är.
Melker ser fram emot ett nytt kapitel i livet.
– Stina kommer ge mig den bästa presenten i form av vår dotter i slutet av augusti. Vi ser verkligen fram emot äventyret som föräldrar. Jag är väldigt barnkär och har längtat efter det här.
