Anki Atmer stÄr pÄ en stege och putsar innertaket i det som ska bli en verkstad för möbelrestaurering. HÀr ska hon restaurera möbler för kunders rÀkning eller för att kunna sÀljas i den butiksdel som hÄller pÄ att inredas. I den kommer antikviteter blandas med nya inredningsdetaljer.
â Vi har samlat i 25 Ă„rs tid, sĂ€ger hon om de Ă€ldre saker, som butiken kommer fyllas med.
I mejeriet ska de som vill vÄrda sina hus pÄ gammalt vis kunna hitta en byggnadsvÄrdsbutik med exempelvis linoljefÀrger och golvsÄpa.
LÀgenheten pÄ fastighetens övervÄning Àr i sin tur snart klar efter en totalrenovering. HÀr ska bli semesterboende, med sex rum och kök.
NÀr semestersÀsongen Àr över finns tankar att erbjuda kursverksamhet och workshops inom bland annat möbelrestaurering.
â PĂ„ landsbygden behöver man flera ben att stĂ„ pĂ„. Jag vill att det hĂ€r ska bli en plats dĂ€r man kan fĂ„ inspiration, sĂ€ger Anki och förklarar att den lilla kyrkbyn Ă€ven kommer att fĂ„ ett litet cafĂ© till sommaren.
Paret har i fyra Ă„rs tid arbetat med att renovera Karlstorps mejeri.
Men bara för ett Är tillbaka sÄg situationen helt annorlunda ut för Anki.
â Tittar jag tillbaka ett Ă„r sĂ„ hade jag inte ens trott det hĂ€r var möjligt. Jag hade en vĂ€ldigt hög hjĂ€rtrytm som resulterade i att jag mĂ„dde vĂ€ldigt dĂ„ligt.
Hennes jobb pÄ ett konditori byttes ut mot sjukskrivning och ett Ärs kamp att mÄ bÀttre igen.
Mejeriet kom att bli nÄgot av en terapi för henne pÄ vÀgen tillbaka. I början gick hon bara dit, bara för att titta. NÄn gÄng hÀnde det att hon orkade göra nÄgon smÄsak. SÄ smÄningom blev det nÄgot mer och hon började kÀnna att allt började falla pÄ plats igen.
Idag sÀger hon att hon mÄr bra och hon vet nÀr hon mÄste bromsa sig sjÀlv.
Att öppna mejeriet Àr lite som en dröm som gÄr i uppfyllelse.
â Ănda sedan jag var 15 Ă„r har jag velat ha ett stĂ€lle dĂ€r alla mina intressen ryms och dĂ€r jag kan skapa mig en egen vĂ€rld. TĂ€nk att vakna pĂ„ morgonen och veta att du fĂ„r jobba med det du verkligen tycker om, sĂ€ger hon och uppmanar fler att försöka göra det de verkligen vill.
Anki Àr ursprungligen frÄn Göteborg. Hon gick konservatorutbildning i Stockholm dÀr hon blev kvar och öppnade en möbelrestaureringsverkstad i innerstan.
â En av mina kurskamrater gjorde sin praktik hos en konservator i Djursholm. Det var Thomas, sĂ€ger hon om sin kĂ€rlek sedan elva Ă„r.
Innan flytten till Karlstorp hade Anki bland annat bott vid Avenyn och Globen. Men hon hade alltid haft en lÀngtan att bo pÄ landet. En liten annons fick för tio Är sedan paret att Äka till Karlstorp söder om Mariannelund, inte sÄ lÄngt frÄn Eksjö dÀr Thomas vÀxt upp, för att titta pÄ prÀstgÄrden som var till salu. De blev förtjusta och köpte det stora och rymliga huset - till sommarboende.
â Första gĂ„ngen vi var hĂ€r fick jag ont i magen. Jag ville inte Ă„ka tillbaka till stan, sĂ€ger hon.
Flyttlasset gick till Karlstorp och det Àr ett beslut hon sÀger att de aldrig Ängrat.
Och de har nÀstan blivit samlare av kulturhus sedan dess - prÀstgÄrden, mejeriet och Bruzaholms stationshus, som de varsamt renoverat i ett gemensamt intresse för byggnadsvÄrd.
Men snart vÀntar en helt annan investering, i sig sjÀlva. Den 1 juni gifter sig Anki med sin Thomas.
Men inte i Karlstorps kyrka som ligger precis intill deras hem. I stÀllet blir det borgerligt vid vattnet vid Subbe fyr i Varberg.