– Jag har alltid haft ett intresse för motorer och saker som rör sig så tågintresset kom ganska tidigt, säger Peter som varit med i föreningen sedan år 2000.
Efter gymnasiet pluggade han språk och tänkte att han skulle bli lärare, berättar han.
– Det var inte riktigt min grej. Det var först när jag fick en 30-årskris som jag sadlade om och blev lokförare, säger Peter.
Han jobbade först på ett bemanningsföretag som lokförare och fick då kontakt med sin nuvarande arbetsgivare. Idag är han fast anställd som trafiksäkerhetschef och kontoret ligger i Nässjö men han är verksam i hela landet.
– Huvudkontoret ligger i Luxemburg, så nu har jag nytta av mina språkkunskaper, säger Peter.
Uppdraget han har på smalspåret är detsamma men i mindre skala och det är en ren fritidssysselsättning.
Daniel har varit engagerad i Tjustbygdens järnvägsförening sedan 1997 och är i grunden planarkitekt. Han jobbade tidigare som planerare inom Östgötatrafiken men kände sig efter ett tag färdig. Han jobbar nu med samhällsplanering som samhällsbyggnadschef i Västerviks kommun.
Det var våren 2001 som de lärde känna varandra genom tågföreningen.
– Då behövde jag ett jobb och fick jobb som lärare i Västervik. Sen blev lägenheten i stationshuset i Verkebäck ledig 2002 och då kunde jag inte tacka nej, säger Peter som innan sommarlovet det året tog med sina tre klasser på en tågutflykt till stationshuset.
2013 flyttade Daniel in hos Peter permanent, innan hade han även haft ett boende i Linköping.
Hur är det att bo i ett stationshus?
– På somrarna kommer ju många nyfikna besökare och tittar så man är ju lite i det offentliga men man vänjer sig, säjer Daniel.
Tjustbygdens järnvägsförening har funnits sedan 1979 och från början kretsade den kring att man körde kortare utflykter enskilda dagar med ånglok och vagnar. Sedan har föreningen tagit ett större och större ansvar för trafiken, berättar de.
– Idag har vi en trafikproduktion på 80 dagar per år och daglig trafik i sju veckor, säger Daniel som är formell kassör och har hand om banunderhållet i föreningen. Peter har hand om trafiksäkerhet, utbildning och personal, det vill säga samma saker som på sitt riktiga jobb.
– Det blir en annan grej för här jobbar folk för att de tycker det är kul. Vi är 60 stycken som jobbar ideellt, säger Peter.
Alla i föreningen har olika roller som tågklarerare (järnvägens trafikledare), lokförare och konduktörer. De berättar att det blir en hel del jobb ute på banan också.
– På sommaren händer det att man får skruva på en och annan rälsbuss som bråkar, man blir en mångsysslare efter att man varit med ett tag. Järnvägen är ju trots allt sju mil lång, säger Daniel.
Tidtabellstrafiken håller på från juni till september med tre avgångar varje dag utanför deras hus, järnvägsstationen.
– På sommaren kommer man in i en viss rytm, man känner på sig när det är tågdags så på hösten när tågen slutar gå känns det lite tomt när det där tåget på kvällen inte kommer. Morgon- och kvällståget blir en slags inramning på dagen, säger Peter.
– När sista tåget åkt in till stan kl 19:55 kan man stänga stationen och göra kväll. Det blir mycket att man planerar matlagning och annat efter tågen, säger Daniel.
De fyller all tid med jobbet och engagemanget i föreningen. Båda är eniga om att det nog inte funkat om de inte delat detta intresse. De får båda pussla lite ibland för att det ska funka. Peter har en frihet i sitt jobb som gör att han ibland kan jobba igen saker på helgen om det behövs.
När de har semester från sina vanliga jobb är det som mest att göra på smalspåret.
Har ni bestämda arbetsuppgifter i hemmet för att få det att funka?
– Det är blandat vem som lagar mat, jag är bättre på att diska och Daniel tvättar, säger Peter.
– Man kan inte göra saker mer komplicerade än nödvändigt och man kan inte ha för stora förväntningar på hur saker ska bli, utan tänka att nu blev det så här idag, säger Daniel.
Det finns alltid de som är ifrågasättande, har ni mött några reaktioner på att ni lever där tillsammans?
– Nej i järnvägsföreningen är det ingen som bryr sig och inte i byn heller, säger Peter.
– Man får inte söka problem och sätta på sig en offerkofta. Vi bor här och har det bra och har någon synpunkter på det så får de väl ha det, det måste inte vara så komplicerat. Det handlar ju mer om vad man presterar än vem man valt att gifta sig med, säger Daniel.
