Även om den formella ceremonin, då professorer installerades vid Högskolan Borås, skedde i maj i år har Disa Bergnehr innehaft sin tjänst sedan hösten 2018. Hon forskar, skriver vetenskapliga artiklar, föreläser för studenter, beslutsfattare och för professionella inom skola, vård och omsorg. Förutom professorstjänsten vid Högskolan Borås är Disa Bergnehr kopplad till högskolan i Jönköping.
– Min forskning handlar i stort om barn och ungas lärande och utveckling. Jag har ett starkt intresse för barn och föräldrars villkor. Hur socialpolitiken påverkar, men också människans eget aktörskap, individens kraft att påverka, direkt eller indirekt, säger hon över telefonen. Disa Bergnehr talar med driv, energi och entusiasm.
Forskningsprojektet “Familjens anpassningsstrategier – föräldraskapet som invandrare, ungdomars utveckling, och mental hälsa”, har hållit på ett antal år och där har forskarna följt syriska familjer med barn i tidiga tonåren. Familjerna har flytt till Sverige.
– Vi tar reda på hur det är att komma till Sverige och vad som händer efter det att familjerna har fått uppehållstillstånd. Det är kunskap som både politiker och personer inom olika yrken i skola och vård tar del av för att kunna utveckla verksamheter. Det projektet är snart avslutat.
Framöver ligger nya forskningsutmaningar. Ett lägger fokus på hur ensamstående föräldrar beskrivs i media. Ett annat, som fortfarande är i sin linda, handlar om elevhälsa.
– Jag är intresserad av hur man jobbar med elevhälsa i utsatta områden och skolkuratorns roll. Det är ett jätteviktigt område, tycker jag, och det finns en lite forskning om det. Frågor att undersöka är hur skollagen från 2011 tolkas och hur familjer med små resurser påverkas?
Drivkraften, säger Disa, är ett starkt intresse för barndomen. Hon vill utforska, förstå och belysa hur det är att vara barn och förälder. Vad är det som formar barndomen och föräldraskapet? Hur påverkar ursprung och socioekonomisk status?
Disas egen barndom beskriver hon som fri, men ovanlig. Hon hade det klart annorlunda jämfört med sina kompisar. Disa är dotter till psykologen Olle Bergnehr och fritidspedagog Helena Bergnehr, som 1974 startade Valstadkollektivet i närheten av Gunnebo i Västerviks kommun. I 30 år drev paret det alternativa behandlingshemmet för unga med missbruksproblematik. Förutom ungdomarna, ett 20-tal, som var placerade för behandling, bodde pedagoger och behandlare med sina familjer i kollektivet.
– Det var något speciellt att växa upp i den miljön. Jag fick lära mig vilka svåra uppväxtförhållanden en del barn kan ha, men även att det går att förändra och att det finns hopp om livet.
Disa berättar att behandlingen gick ut på att få igång ungdomarna med lustfyllda aktiviteter; stallverksamhet, skidåkning, dans, resor och camping.
– Det var som sagt ett alternativ till den konventionella behandling som fanns på den tiden. Terapisamtalen kom ofta i samband med vardagssysslorna och gemenskapen gav styrka till förändring.
Huvudbyggnaden i Valstadkollektivet utökades efter hand med flera boningshus, stall, garage och tennisbana.
– När jag var sju år fick en egen häst. Det var mycket frihet och jag hade lång lina, en otrolig frihet faktiskt. Det var lite Ronja Rövardotter över det hela.
Skolan däremot, tyckte hon var långsam och tråkig. På låg- och mellanstadiet i Gunnebo och på högstadiet i Ankarsrum var utmaningarna få. Läxorna gick på ett kick. Disa älskade att läsa och skriva. Hon plöjde igenom föräldrarnas bokhyllor och skolbiblioteken.
– Jag lånade allt som fanns, även litteratur för vuxna. När jag var runt 10 år läste jag “Sagan om ringen”. Den var jättetjock, minns jag, med lövtunna blad.
På gymnasiet i Västervik, med studier i samhällsvetenskap, blev skolan intressantare. Att studera vidare på universitet var en självklarhet.
– Men jag ville inte bli lärare. Eftersom jag är lite av en “besserwisser” trodde jag att jag skulle bli olidlig för eleverna, men nu har jag ändå hamnat i en undervisande roll, säger hon och skrattar.
Med några avstickare på bland annat internationell ekonomi valde Disa en väg inom socialantropologi. Hon doktorerade 2008 med avhandlingen “Tid för föräldraskap”.
– Jag var och är fortfarande väldigt intresserad av familjer.
