Här, i Kisa, började Sven-Åke Svensson slå sina första slag mot planket. Det var början på en livslång passion.
Sven-Åke Svensson dukar fram kaffe och hembakat bröd tillsammans med en handfull pärmar, som rymmer ett helt tennisliv, hemma i trädgården i Klingsberg.
Han vänder upp första sidan och pekar på en bild, som bleknat med åren.
Det är ett plank, ett gult hus och två grusbanor.
– Det var där det började. Jag sprang dit varje dag, genom skogen, från skolan och tränade. Jag slet nog ut tre plank själv. Mina föräldrar hade inte råd med ett rack, men jag fick låna ett av en affärsmän på andra sidan Fimongatan i Kisa, där vi bodde. Han hade några liggande i sitt garage, säger Sven-Åke Svensson.
Han delade sin fritid mellan tennis och fotboll, där pappa Gunnar en dag gjorde valet åt honom.
– Jag fick ganska mycket smällar i fotbollen och skadade mig några gånger, när han tyckte det fick vara nog och bad mig välja tennisen helt och hållet. Intresset för fotbollen har jag dock aldrig släppt. Jag ser hellre fotboll än tennis på tv.
...men du kan inte, med tanke på vad tennis gett dig i livet, ångra valet?
– Inte en chans... Det är min framgångssaga, som tagit mig över hela världen och skapat minnen för livet.
Sven-Åke Svensson har spelat tennis i hela sitt liv och trivs allra bäst på gruset. Här, en stilstudie, från 1984.
Sven-Åke Svensson pratar om sin tennis och sin karriär med en stolthet och värme på en och samma gång. Han värvades från Kisa till Norrköpings TK, när han var 16 år. Flytten skakade om hela familjen Svenssons liv, där mamma Alice och pappa Gunnar inte var särskilt glada över sonens planer.
– Det var väldigt tufft och jobbigt i början. Jag hade knappt mat på bordet och grät mig till sömns om kvällarna av hunger, men jag gav mig inte och kämpade på. Tennisen blev bättre och bättre. Det betydde mycket, säger han.
Ett tidigt minne är en resa till Åland.
– Den blev på sitt sätt vändningen på allt. Jag blev riktigt sjösjuk på vägen dit och kunde inte spela på ett par timmar, men lyckades repa mig. Jag vann klassen och trodde jag skulle få med mig en stor pokal att visa upp hemma, men jag fick något helt annat. Jag tänkte faktiskt kasta den överbord på vägen hem.
Vad vann du?
– En kokgryta. Hur kul var det för en ung grabb, men jag behöll den och vi har faktiskt kvar den än nästan 60 år senare. Den är fantastisk.
Sven-Åke Svensson hamnade tidigt på löpsedlarna inför det stora äventyret, som forsätter än. "De två senaste somrarna har jag fått stanna hemma på grund av coronan, men så fort det blir möjligt kommer jag åka tillbaka", säger den nyblivne 75-åringen.
Sven-Åke Svensson var heltidsproffs i tyska Karlsruhe mellan 1977-80 och blev med åren ett aktat namn - inte minst som tränare. Han blev erbjuden ett jobb i TC Leimen utanför Heidelberg, där en viss Boris Becker var i början av sin framgångsrika karriär. Sven-Åke hade mött och sett den då 14-årige talangen på banan och fick med sig ett kontrakt hem till Norrköping och Sverige.
– Jag skrev aldrig under och tackade nej. Jag ville se mina döttrar växa upp här hemma i Norrköping. Det var viktigare, men det är klart jag har tänkt på det där genom åren - inte minst de gånger man satt och såg Becker vinna Wimbledon. Då blev man påmind om det, säger Sven-Åke och ler.
Becker vann sex Grand Slam (Wimbledon 1985, -86 och -89, Australian Open -91 och -96 och US Open -91) under sin karriär.
Sven-Åke Svensson är Tyskland trogen än i dag och har spelat för fem olika klubbar under imponerade 43 år. En sommar spelade han till och med för tre olika klubbar i tre olika länder (Tyskland, Österrike och Sverige).
– De två senaste somrarna har jag fått stanna hemma på grund av coronan, men så fort det blir möjligt kommer jag åka tillbaka och spela för TC Schlierstadt. Jag längtar dit, säger Sven-Åke, som varvar sin säkra och trygga spelstil från baslinjen med luriga stoppbollar.
– De är fortfarande mitt vassaste vapen.
Sven-Åke Svenssons långa och händelserika karriär finns bevarad och dokumenterad i flera pärmar. "Min mamma Alice började samla klipp under mina tidiga år. Det är fina minnen", säger han.
Sven-Åke Svensson har mött ett par av de svensk tennis absolut största namn - innan de slog igenom och la hela världen under sina fötter.
–Jag spelade mot Björn Borg i en uppvisningsmatch, när man invigde Ektorpshallen. Jag hade 4–1, men tappade och förlorade matchens enda set med 6–4.
– Stefan Edberg var 18 år och nybliven juniorvärldsmästare. Han kom nästan direkt från USA och ställde upp i Himmelstalundsspelen. Jag vann klart, vilket imponerande på flera sponsorer. Jag fick ett femårskontrakt på kläder och skor.
Fåglar är, vid sidan av tennisen, Sven-Åke Svenssons stora intressen. "Jag älskar tiden, när rödstjärten eller svartvita flugsnapparen dyker upp i trädgården under våren!"
Fågelintresset har, precis som tennisen, följt honom hela livet.
– Jag kan och känner igen alla sångare. Jag har fört anteckningar från 1956 på flyttfåglarnas ankomst. Jag älskar tiden, när rödstjärten eller svartvita flugsnapparen dyker upp här under våren. Vi har hela trädgården full av fågelholkar.
Tennis och fåglar är den perfekta kombinationen?
– Jag spelar alltid min bästa tennis på natursköna platser. Jag kan till och med vänta på att serva om jag hör någon fågel sjunga, säger Sven-Åke Svensson och ler.
