Här kommer ett ekipage med oxar på vägen förbi kyrkan i Hjorted. Det är Karl Johansson från Kallernäs som kör.
När vi för en tid sedan skrev om Albert Billströms gamla bilder från Hjorted, var det en av dem som föreställde en man som körde med två oxar på vägen förbi kyrkan. Vi undrade om det var någon läsare som visste vem det var. Det var det.
En av dem som hörde av sig var Kerstin Berg i Blackstad.
– Det är min pappa, Karl Johansson. Han är på väg till kvarnen i Hjorted för att mala säd, berättar hon när vi ses hemma på gården i Blackstad, där hon har bott i 48 år nu och haft lantbruk med mjölkkor.
Kerstin växte upp på gården Kallernäs i Hjorted, som yngst av fyra syskon. Gustav bor i Oskarshamn, Gunnar i Mörlunda och Karin, som inte lever längre, bodde i Västervik.
I föräldrahemmet fanns mjölkkor och två oxar. Dem körde pappan med. Han kallades för övrigt för "Kallernäsarn", efter gården förstås.
– Pappa gjorde allt med oxarna. Allt, allt. Han slog vallarna med dem, räfsade och körde in höet med dem, tröskade, plogade snö och körde i skogen, säger Kerstin.
Kerstin Berg i Blackstad med en bild på pappans oxar.
Det fanns varken häst eller traktor på gården, utan det var oxarna som drog allt som skulle dras. Som Kerstin minns det, var de både lugna och snälla.
– De var kastrerade. Därför var de lugnare. Han hade aldrig kunnat köra med tjurar i lantbruket.
De båda oxarna, som hette Hjärten och Blacken, blev nästan 20 år gamla.
– Oxarna föddes 1951 och jag är född 1950, så vi är ungefär jämngamla och har växt upp tillsammans på gården, säger Gunnar Johansson som också hörde av sig efter att ha sett Billströms bild i tidningen.
Gunnar Johansson har många bilder på oxarna Hjärten och Blacken, som hans pappa Karl Johansson använde i lantbruket i nästan 20 år. "Det är ovanligt för nötkreatur att bli så gamla, men de var hans trotjänare."
Gunnar berättar att Kallernäs varit förknippat med oxar ända sedan hans farfars tid. Farfadern hette Emil Johansson, var född 1878 och kom till gården i Hjorted 1907 – samma år som Gunnars och Kerstins pappa, Karl Johansson, föddes.
– Han är född samma år som Astrid Lindgren, säger Gunnar som även nämner Astrid och hennes böcker när han berättar om sin farfar.
– Min farfar handlade med stutar. Han tämjde dem och sålde dem som tama stutar. Han körde nästan fyra mil till marknaden i Vimmerby. Det är den marknaden som Astrid Lindgren skriver om. Emil i Lönneberga är med på den.
Karl Johansson använde oxarna till i princip alla göromål inom lantbruket. Här drar de ett hölass.
En stut är en kastrerad tjurkalv.
– Min farfar är säkert någon som Astrid Lindgren har sett där. Han gick upp vid tre, fyra på morgonen och knallade iväg nästan fyra mil för att ta sig till marknaden i Vimmerby i kolsvarta mörkret.
Långt senare, i början av 1960-talet, åkte även Karl Johansson runt på marknader, men inte för att sälja stutar.
– Det blev känt vida omkring att han hade oxar, så marknadsarrangörer hörde av sig. Han var iväg på marknader på ganska många håll. Då lastade man upp oxarna på en djurtransport och åkte till Linköping, Kisa, Vimmerby, Mönsterås och Hultsfred.
Gunnar minns att hela familjen fick följa med när Karl besökte marknaderna. Förutom att visa upp oxarna erbjöd han ibland skjuts på oxkärran, och en gång var det en celeber gäst som fick åka med.
– På flygplatsen i Hultsfred mötte han upp Pälle Näver som fick åka oxtaxi från flygplatsen och in till Hultsfreds centrum.
Gunnar Johansson och hans syskon fick hjälpa till i lantbruket. Här sitter Gunnar på en hästräfsa som dras av oxarna.
På Albert Billströms bild är Karl på väg till kvarnen, som låg inne i samhället Hjorted, i svackan vid vägen mot Totebo. Han kunde inte ta så många säckar åt gången på oxkärran, utan han fick åka flera gånger i stället.
Kerstin vet inte exakt när bilden är tagen, bara att det måste vara före omläggningen till högertrafik, som ägde rum den 3 september 1967. Man ser ju att han kör på vänster sida nämligen.
Enligt Gunnar tog även Birger Magnusson, som var hembygdsföreningens ordförande i Virserum, många bilder på oxarna. Birger gjorde också en film.
– När vi tittar på filmen brukar våra barnbarn säga: ”Det här verkar vara från Hedenhös och så finns du farfar med på filmen, hur kan det stämma?"
Gunnar Johansson, som numera bor i Mörlunda, har gott om bilder på oxarna.
Gunnar tog över gården efter sin pappa 1974.
– Ja, men då blev det traktor och traktorredskap.
Även för Kerstin, som blev bonde samma år, var det traktor som gällde redan från starten.
Gunnar är tacksam över att han fått uppleva utvecklingen inom lantbruket, och att han växte upp på ett mindre lantbruk med självhushåll.
– Utvecklingen inom lantbruket har gått väldigt snabbt de senaste 100 åren. I början på 1900-talet hade de flesta djur till att dra, men de gick över till traktor tidigare än vad vi gjorde, säger Gunnar.
– Maskiner och traktorer har blivit enormt stora jämfört med när jag startade i mitten på 70-talet. Nu är traktorerna stora som hus.
