I slutet av juni förra året fylldes två rum på Virserums konsthall med kvistar, ådrade träytor och snirkliga rötter. Det var sådant som slöjdaren Gunnar Melin från Snörum, Loftahammar, hade funnit i sin skog, tagit med hem och bearbetat på olika sätt i sin träverkstad.
Det är träets former, ytor och årsringar som väcker Gunnar Melins intresse och lust att skapa.
– Jag är nog inte ensam om den saken. Det finns nog många skogsbönder som har en krumelur hängande i sin vedbod. Något de stannat upp och fascinerats över, för att sedan plocka med hem.
Att ställa ut i en konsthall var nytt för Gunnar. Tidigare har han visat och sålt sina alster på marknader och i hantverksbutiker.
– Jag tycker inte att jag är en konstnär. Det är naturen som ska framhållas. Men det är lite märkligt det där med vad som är hemslöjd och vad som är konsthantverk. Konsthantverk värderas högre än slöjd. Samma föremål kan i ett sammanhang vara slöjd och i ett annat konsthantverk.
Idén till kvistar med knoppar, som rönte uppmärksamhet i Virserum, kom sig av att Gunnar följde med och hjälpte sin son Johan med att kontrollera bikupor. Det blev en del väntan i bilen och Gunnar tog några kvistar och började skala bort barken. Förutom naturen självt, kan alltså en stund av sysslolöshet göra att nya idéer föds.
Tulpanen har varit ett kärt motivområde under många år. Gunnar minns exakt när han trädde in i "tulpanstadiet".
– Ja, det var 2006 vecka 8. Jag gick förbi en stuga och i fönstret stod en liten tulpan i trä. Men jag gjorde min i spånor, och det har jag faktiskt inte sett någon annan göra ännu. Det är många moment, över tjugo stycken.
Åldern har tagit ut sin rätt, säger Gunnar, allt tar längre tid nu förtiden. Ett par timmar om dagen spenderas dock i verkstaden, och särskilt på vintern då det inte finns lika mycket annat att göra. Hyvelbänken är en rejäl pjäs som funnits på gården i flera generationer. På väggarna hänger välslipade stämjärn i prydliga rader. En bandsåg och en slipmaskin är placerade mitt på golvet. Ett antal smörknivar står på tur att slipas. Gunnar demonstrerar och berättar att slöjdare ofta har en personlig form på sina smörknivar.
– Min är ganska rak där man brer och med en spets så att man kommer åt ordentligt i hörnen på smörpaketet.
Gunnar Melins slöjdintresse startade när han som 15-åring började på Gålö jordbruksskola utanför Stockholm. Där fanns möjlighet att gå kvällskurser i träslöjd. Gunnar hade sett en gungstol inne på rektorns kontor och bestämde sig för att göra en sådan och ge till sin far i 50-årspresent. Numera står den i vardagsrummet på gården i Snörum och används flitigt av Gunnars hustru Ingegärd.
Under många år arbetade Gunnar i slakteribranschen som produktutvecklare med bas i Linköping. Då gick har kvällskurs för konsthantverkaren Gunnar Kanevad som grundade "Träsnideriet" i Gamla Linköping.
– Det var väldigt utvecklande. Han var noga med att vi skulle lära oss att tälja åt rätt håll.
År 1979 flyttade familjen Melin till Snörum och Ingegärds föräldragård med en skogsareal på 350 hektar. Gunnar gick ner i arbetstid och kunde därmed sköta skogsbruket. Han var även ordförande i Södras skogsbruksområde i 15 år och satt i kommunrevisionen i 11 år.
– Slöjdandet har hela tiden funnits med, och mer blev det efter att jag slutade yrkesarbeta.
