Det Àr nu ungefÀr 15 Är sedan som Viktor Englund gick ut elprogrammet pÄ VÀsterviks gymnasium och började jobba som elektriker. Efter ett par Är i branschen reste han och nÄgra vÀnner till London.
â Det var mest en ungdomsgrej. Vi var dĂ€r i knappt ett halvĂ„r och jag jobbade som barista.
Efter resan bestÀmde sig Viktor för att lÀsa vidare och för att komma in pÄ universitet eller högskola krÀvdes komplettering av Àmnen och betyg.
â Det var under lektionerna i historia med Olof Nimhed, som jag verkligen blev intresserad, pĂ„ riktigt. Jag kĂ€nde att det var historia jag ville fördjupa mig i.
NÀr betygen var klara sökte Viktor till Högskolan i Kalmar och programmet Kultur och samhÀllsanalys. Det sista Äret som student spenderade han i Lund dÀr han slutförde sin mastersexamen.
â PĂ„ loven, under tiden jag pluggade, jobbade jag inom kriminalvĂ„rden pĂ„ Anstalten norra i VĂ€stervik. Under en praktikperiod pĂ„ VĂ€sterviks museum var jag med och byggde upp en utstĂ€llning om KriminalvĂ„rdens historia.
Det var dessa erfarenheter som gjorde att Viktor valde fÀngelser som sitt forskningsomrÄde. Han sökte forskartjÀnst vid Uppsala universitet och pÄbörjade sin avhandling som skulle fÄ namnet "FÄngsamhÀllet som inte skulle finnas".
Avhandlingen behandlar fÀngelsesystemet i Sverige Ären 1890 till 1920 med fokus pÄ fÄngen. Vid den tiden tillÀmpades Philadelphiasystemet, ett regelverk som handlade om att fÄngarna skulle hÄllas helt isolerade. Den hÀr metoden startade i mitten pÄ 1800-talet dÄ Sverige började bygga fÀngelser i större skala, men det var först i slutet av 1800-talet som den togs i bruk fullt ut.
â Man ville reformera individen och göra den till en duglig medborgare genom kristendomen och total isolering. Tidigare handlade det om kropps-, skam-, och dödsstraff.
För att fÄ svar pÄ frÄgorna hur fÄngarna pÄverkades och hanterade den destruktiva miljön med isolering och monotoni studerade Viktor gamla dokument frÄn fÀngelserna.
â Jag har försökt att hitta kĂ€llor för att komma Ă„t hur verkligheten sĂ„g ut. Bland annat finns det protokoll som upprĂ€ttades i samband med att fĂ„ngar begick förseelser.
För att bryta isoleringen hittade fÄngarna olika sÀtt att kommunicera med sina medfÄngar. Ett exempel Àr skrivna meddelanden som pÄ pÄhittiga sÀtt skickades mellan fÄngarna. Ett annat Àr knacksprÄket dÀr knackningar stod för bokstÀver och ord.
â Man kan se att det hĂ€r utvecklade en vĂ€nskap som hade oerhörd betydelse. FĂ„ngarna fick en identitet, kunde dela med sig av problem och skĂ€mta med varandra. MĂ€nskliga behov helt enkelt.
Genom kommunikationen lyckades fÄngarna skapa ett samhÀlle inom fÀngelset som egentligen inte borde ha funnits. Andra sÀtt att ta sig ur isoleringen, eller kanske fÄ möjlighet till ett fönster i ögonhöjd, var att simulera sjukdomar eller skada sig sjÀlva.
â Genom forskningen fĂ„r vi en bĂ€ttre förstĂ„else för vĂ„r samtid. Resultatet har jag anvĂ€nt i förelĂ€sningar, bland annat pĂ„ Kriminologiska institutionen i Stockholm.
Det var i november förra Äret som Viktor lade fram sin avhandling för granskning. EfterÄt var det stor fest.
â Det var kul att fĂ„ försvara sitt arbete pĂ„ disputationen. PĂ„ festen kom kollegor, familj och vĂ€nner. Det kĂ€ndes lite extra speciellt att min lĂ€rare i historia frĂ„n VĂ€stervik, Olof Nimhed, nĂ€rvarade.