Efter ett tyst Är blickar Ylva Lee Lindell framÄt.
"Ăr du allergisk?" frĂ„gar Ylva Lee Lindell och pekar pĂ„ hyacinterna pĂ„ köksbordet. Villan i Frödinge Ă€r ljus och pĂ„ de gamla trĂ€golven tassar katterna Monster och Isis. Sedan i januari jobbar 39-Ă„ringen som teaterpedagog pĂ„ Kulturskolan i Vimmerby, dĂ€r hon har en teatergrupp för ungdomar pĂ„ mĂ„ndagarna. Hon leder ocksĂ„ teatergruppen Ung Drama pĂ„ Komedianterna, dĂ€r hon sjĂ€lv bĂ„de spelar och skriver teater. Som om inte det vore nog har hon skrivit och gett ut tre fantasyromaner.
â För mig Ă€r teater att fĂ„ gĂ„ upp pĂ„ scen och leva ut. Man hittar nĂ„gon annan och genom den hittar man ocksĂ„ sig sjĂ€lv. Det Ă€r jĂ€ttehĂ€ftigt och kĂ€nns verkligen som nĂ„gonting obegrĂ€nsat. Den dĂ€r lilla lĂ„dan som alla ska passas in i finns inte pĂ„ scen, sĂ€ger hon.
Teatern, skrivandet och uttrycket Àr en stor del av Ylvas liv och hon har blivit lite av en profil pÄ Vimmerbys teaterscen. NÀr vi trÀffar henne hemma i köket berÀttar hon att hennes liv kunde tagit en helt annan vÀg, om hon fullföljt planerna pÄ att utbilda sig till journalist som hon hade nÀr hon flyttade till Uppsala för att börja gymnasiet.
â Jag var 16 Ă„r och flyttade ivĂ€g sĂ„ lĂ„ngt sjĂ€lv och det gick inte. Jag kom tillbaka till Vimmerby och sökte till Hotell- och restaurangprogrammet pĂ„ gymnasiet men kom inte in. DĂ„ sökte jag till estetprogrammet och sen var jag fast, sĂ€ger Ylva Lee Lindell.
Att teatern skulle gripa tag i henne var inget Ylva hade rÀknat med, men sÄ blev det. Under gymnasietiden hamnade hon ocksÄ pÄ Komedianten i Vimmerby, den teatergrupp som hon idag beskriver som sin andra familj.
â Jag skrev en pjĂ€s om min barndom, som hette FĂ„ngad i en flaska. Den hade premiĂ€r hĂ€r Ă„r 2000. Jag tĂ€nkte att jag kunde vara med och ordna fika och kanske ha en mindre roll. Man hinner inte med teatern nĂ€r man blivit vuxen, tĂ€nkte jag, men jag kom aldrig dĂ€rifrĂ„n, sĂ€ger hon.
Ylva Lee Lindell tycker att det mörka och otÀcka borde fÄ ta mer plats i kulturen, kanske sÀrskilt inom ungdomsverksamheten.
Sedan dess har det rullat pÄ med bland annat Komedianternas populÀra stadsvandringar. Hon sitter i styrelsen för föreningen och har dessutom startat upp Ung Drama. Aktiviteten pÄ Komedianten har varit lÄg i och med coronapandemin och Àven det hÀr halvÄret har man beslutat att inte dra igÄng ungdomsgruppen. Tanken Àr att man startar pÄ nytt i början av september och dÄ med pjÀsen Hyenorna av Anders Duus.
â Det Ă€r ett nyskrivet ungdomsdrama, sĂ€ger Ylva som hĂ€mtat sin portfölj för att ta fram en utskrift av pjĂ€sen.
Hon berÀttar att hon fÄr förhandla med ungdomarna om vad som ska sÀttas upp. De ville spela Romeo och Julia, vilket ocksÄ var tanken innan pandemin bröt ut, men man kom fram till att projektet var för stort. Bland det första man gjorde i Ung Drama var dock att gÄ igenom alla Shakespeares pjÀser och göra ett potpurri av dem.
â Jag har nog aldrig sett sĂ„ bra Hamlet-monologer som nĂ€r mina ungdomar gjorde det. Det var sĂ„ man grĂ€t, sĂ€ger Ylva Lee Lindell.
Kulturskolans termin Àr slut, men i höst blir det pjÀsen Som dom gör i Amerika av Astrid Lindgren. Sen hÄller Ylva ocksÄ i en kurs i improvisationsteater. Hon arbetar heltid pÄ Frödinge mejeri och teatern tar upp mycket av hennes tid utanför jobbet. NÀr branschen legat i vila har Ylva Lee Lindell fÄtt perspektiv pÄ hur mycket teatern betyder för henne.
â Det Ă€r svĂ„r att sĂ€tta ord pĂ„. Man sĂ€tter upp en pjĂ€s och Ă€r pĂ„ teatern i princip hela tiden. Barnen Ă€r ocksĂ„ med, sĂ„ det blir en familjegrej. GlĂ€djen jag kĂ€nner nu, nĂ€r man snart kan börja göra allt igen, Ă€r sagolik. Jag har saknat det hĂ€r jĂ€ttemycket, sĂ€ger hon.
Ylva Lee Lindell Àr född i Vimmerby och efter en kort sejour pÄ en gymnasieskola i Uppsala kom hon tillbaka hem. Idag bor hon i Frödinge och arbetar pÄ mejeriet.
Hon beskriver tiden utan teater som tyst för en familj som annars Àr vana att ha mycket liv omkring sig. Nu blickar Ylva framÄt och förutom drömmarna om att göra musikal och spela Fröken Julie har hon en önskan om att teatern lyfts fram mer i samhÀllet.
â Man lyfter sporten, men kulturen Ă€r minst lika viktig. Det finns mĂ„nga som inte kan spela hockey pĂ„ grund av kostnaderna men att stĂ€lla sig pĂ„ en teaterscen kan nĂ€stan alla göra, sĂ€ger hon.
Ylva Lee Lindell tycker ocksÄ att man mÄste sluta backa för det mörka i kulturen, framförallt inom ungdomsverksamhet.
â Man uppmuntrar inte till att ta tag i det otĂ€cka. Utsatthet och fattigdom borde kunna ta mer plats Ă€n prinsessor och jag tror att ungdomarna sjĂ€lva vill visa det. Man Ă€r vĂ€l rĂ€dd för vad förĂ€ldrarna skulle tycka och jag tycker att det stĂ„r lite stilla dĂ€r. Teater ska vara en ventil mot samhĂ€llet och det Ă€r en viktig tradition som vi mĂ„ste fortsĂ€tta med, sĂ€ger Ylva Lee Lindell.
